19 juni, 2017 av Nisse

Att spruta eller inte spruta (2017)

Att spruta eller inte spruta – det är frågan (som Hamlet brukar säja). Det har diskuterats fram och tillbaka många gånger men jag sätter nu in ett foto från årets åkrar som visar den skarpa gränsen mellan den del som sprutades med glyfosat förra hösten och den del som inte blev besprutad.

Buskarna på bilden är baldersbrå som övervintrat. Jag körde alltså glyfosat på den här åkern men lämnade en del obesprutad. Det skall man ju göra för att se hurudan effekten blir. Och den var dramatisk. Här har jag alltså sprutat bara fläckar med kvickrot på hösten och stängt av sprutan där det inte fanns så mycket kvickrot  men det fanns tydligen små plantor av baldersbrå som på våren växte till sej alldeles enormt. Vid sådden syntes de ännu inte så här tydligt. Det är väl klart att det inte kan växa något vete i den här baldersbrådjungeln.

Nästa höst kommer jag garanterat att spruta glyfosat mycket grundligt på varenda fläck och om det är omöjligt sprutväder på hösten så måste jag spruta glyfosat på våren före sådd. Jag tänker nämligen inte börja odla baldersbrå även om den tycks trivas utmärkt på våra lerjordar. Märk väl att glyfosatet tog bort både baldersbrå och kvickrot riktigt effektivt förra hösten. Jag hade minimal dos men vädret tycks ha varit lämpligt.

Då man sprutar på våren så ser man bra hur vårsådden lyckades. I år hade vi ny markör på såmaskinen och vi var inte riktigt vana vid den vilket märks på att det blev litet för stort mellanrum mellan körningarna. Det har ingen betydelse för brodden men det är illa om det blir mellanrum också vid sprutandet. Man är nämligen helt beroende av sprutränderna då man kör med sprutan. Vi lämnar ett litet större mellanrum vart fjärde varv och då kan man köra grensle om det vid sprutandet. Men det mellanrummet måste kompenseras med att så en aning om vartannat däremelllan. Såmaskinen är 3 meter och sprutan 12 meter. Vi försöker lämna omkring 50 cm sprutränder (smalare syns inte tillräckligt bra) men i år blev de bredare. Obesprutade ränder syns mycket tydligt vid direktsådd.

Direktsådden gör att sprutandet blir viktigare vilket bilden ovan visar. Ifråga om vanliga ogräs så är det inte stor skillnad men de övervintrande måste bekämpas då man inte jordbearbetar alls. I år prövar jag Broadway (parallelimporterad förstås) och det blir  spännade att se hurudan effekt den har – speciellt på flyghavre och kvickrot. Jag körde två nätter eftersom de började hota med regn varenda dag från tisdag framåt.

Då man sprutar så kan man också se hur brodden utvecklas. Den ser inte speciellt bra ut i år. Jag undrar om inte den underliga våren stressat brodden ganska hårt med omväxlande kalla och heta dagar och omväxlande torka och regn. Vi fick omkring 40 mm i förra regnet och det står vatten på ytan i en del svackor samtidigt som marken är riktigt hård. Jag såg knappt hjulspåren då jag körde på åkern. Det gick bra att så men då vi satte potatis så märkte jag att marken var mycket hård. Jag måste köra tre gånger med fräsen för att få till stånd ett potatisland.

Så här långt ger erfarenheterna från direktsådd vid handen att man absolut måste bekämpa övervintrande ogräs antingen på hösten eller före sådd. Dessutom borde åkern vara jämn och man borde undvika att göra spår i den. Där har vi ett litet problem eftersom tallriksharven som vi körde med sista gången vi jordbearbetade inte ger en tillräckligt jämn yta. Den lämnar ganska djupa spår av ändtallrikarna som den mjuka pinnharven inte jämnat ut tillräckligt bra. Ojämnheten syns bra på bilden nedan. Där börjar brodden komma igenom halmen som i år är torr och fluffig. Mitt i bilden syns dessutom att sputan lämnat ett mellanrum förra hösten så vi måste börja så mera om vartannat.

Våra direktsådda broddar är inte lika jämna och vackra som grannarnas plöjda åkrar men det kompenseras av att vi efter skörd kört bara fyra dagar och två tankar bränsle totalt. Man kan med fog säja att direktsådd sparar mycket bränsle och tid. Nackdelen är ju sprutandet som måste göras omsorgsfullt.

Vi har problem med tillpackning men nu sådde jag in över 6 hektar och hoppas på god klöverväxt där i nästa år. Tyvärr så klarade fjolårets monsterklöver inte av den här vintern med dåligt snötäcke och omväxlande varma och kalla perioder. På vår skyddszon är det egentligen bra för där borde inte jorden få mera kväve. Det hade dock varit bra med klöver på gröngödslingsåkern som måste plöjas upp i höst. Nästa är blir det intressant att se hur bra gröngödslingen lyckats. Det var en hård leråker som absolut borde få bättre struktur.

Men som vanligt är det bara att vänta och se hur sommarens väder blir.

 

31 maj, 2017 av Nisse

Stilla regn

I går kväll kom det efterlängtade stilla regn som så väl behövs för de allt torrare åkrarna. Även om det fanns fukt i jorden vid sådden så torkade den upp mycket snabbt i värmen och blåsten. Speciellt var jag orolig för vallfröet som ju såddes mycket grunt. Men nu borde det gro.

Utsädet verkar att ha grott ganska bra och jämnt även om man inte får någon överblick än på grund av halmen.

Det syns nu ytterst klart var jag sprutade glyfosat i höstas – och var det blev osprutat. Besprutningen lyckades riktigt bra men det var också bra förhållanden (se Åkerbrukets säsongavslut). Där det blev osprutat finns det nu massor av baldersbrå som är ett riktigt besvärligt ogräs i direktsådden. Brennendjin är svår att spruta eftersom den har många åkerholmar och det vill alltid bli nån fläck osprutad. Fast det är ju bra så man ser att sprutandet faktiskt är till någon nytta. Nedanstående bild visar tydligt hur det skulle kunna se ut om man inte sprutar.

Baldersbrå bildar snabbt riktigt stora buskar och tar över hela åkern så det är inget skoj alls med de här plantorna. Jag hoppas att florasulam och pyroxsulam (Broadway) tar på baldersbrå ordentligt. Troligen borde man spruta så tidigt som möjligt.

I går kväll blev det bråttom att bränna de halmhopar som såmaskinen dragit framför sej. De var ganska torra och lösa så de brann bra. Särskilt många fanns det sist och slutligen inte utom i ett hörn på en åker där halmen var speciellt krånglig. I de flesta fall så störde den inte sådden men blev liggande i hopar där man lyfte såmaskinen. Hoparna var så stora att man inte kunde lämna kvar dem. Bråttom blev det då regnet började komma. Det var i sista sekunden som jag fick hoparna brända för i natt kom det 8 mm regn.

Tiodygnsprognosen lovar litet regn då och då vilket är bra. Vi vill absolut inte ha samma regn som i fjol då brodden helt enkelt drunknade (se Brodden gulnar). Men vädret kan man inte göra nånting åt så det är bara att hoppas att det inte kommer stora regn i juni.

 

20 maj, 2017 av Nisse

Direktsådden 2017

Så är då det här årets vårsådd klar – HASI med andra ord. Allt är sått med äkta direktsådd. Ingen bearbetning alls efter tröskandet i höstas – inte ens halmen är hackad (utom i tröskan förstås). Början gick bra på lerjord men sedan blev det problem på mulljordarna med halmen. I år har det inte regnat alls före sådd och halmen var torr och lätt. Det var inte bra för den samlades framför såmaskinen . Det hade annars ingen större betydelse men så småningom började den dra med sej av den torra och lätta mulljorden och då slutade matarhjulet att snurra.

På vår Väderstad Rapid (nr.393) så finns matarhjulet mitt framför maskinen. På senare versioner är det ersatt med ett stort pigghjul som är placerat på sidan om maskine. Och jag förstår bra varför … Det behövdes inte mycket för att hjulet skulle börja slira och då måste jag lyfta maskinen och backa. Det bästa var att köra fram och tillbaka över halmhopen med dubbelhjulen så den blev riktigt platt. Därefter gick det bra att köra över den med såmaskinen. Hopen såg stor ut men det var ganska litet halm i den. Tidigare år har vi inte haft så torr och lätt halm. Det tycks vara bättre om halmen är litet våt och gärna ligger platt på marken.

Man kunde inte stanna så ofta så jag körde så länge det gick (så länge matarhjulet rörde sej). Det blev en del hopar i hörnen där jag lyfte maskinen och vissa blev så stora att vi måste dra ut dem med harven.

Det var bara på mulljordarna som det var problem – på lerjordarna gick sådden bra. Nu är det ofta lera i ena ändan på åkern och mullhaltig jord i andra ändan. På mulljorden måste jag hålla körmarkören uppe för den samlade stora hopar med halm som sedan fastnade i såmaskinen. Men där såg man bra var man hade sått så det gjorde inget. Nedan en bild från sista åkern i den gula kvällssolens sken. Vetestubben blev ganska bra inmyllad utom där det fanns massor med halm. Kvickroten däremot är så seg att den sticker upp fortfarande. Den är ju död för glyfosatsprutandet i höstas lyckades bra.

I det stora hela gick direktsådden bra i år. Åkrarna hade torkat upp mycket jämnt och vi kunde till och med så i den allra värsta svackan där det för nån vecka sedan stod fullt med vatten. Leran hade bara torkat på ytan och det blev inga kokor alls. Jorden var helt enkelt riktigt mör. Fukt fanns  bara nån centimeter under ytan så utsädet kom i fuktig jord. Nu beror allting på sommarens väder. Lerjordarna är ju väldigt känsliga för regn. Det får inte komma för litet och inte för mycket.

Det är  ganska otroligt att allt maskinarbete som gjordes var några dagars direktsådd. Ingen höstbearbetning, ingen vårbearbetning. Bara en överfart med såmaskinen. Det här är den perfekta odlingsmetoden – förutom halmproblemet. Nästa år skall halmen hackas ordentligt – speciellt på mulljordarna.

Jag kollade upp SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) som har haft jämförande odlingsmetoder sedan mitten på 80-talet (se till exempel  Elsa Lagerqvists sammanfattning). Som man kan vänta sej så är plöjning den säkraste metoden men något år gav direktsådden bättre skörd. Nu är SLU:s försök inte så intressanta för mej eftersom de ganska mycket går ut på höstvete i södra Sverige men det intressanta är att direktsådden fungerat ganska bra i Ultuna (Uppsala) som är mera jämförbart. Jag sår också alltid på våren för våra platta åkrar är dåliga för höstsäd. Vårsådd gav i allmänhet bättre resultat än höstsådd för direktsådd. Men man måste komma ihåg att dessa försök inte har så stor betydelse för den egna gården som kan ha alldeles annorlunda förhållanden.

Sedan kollade jag in nya Väderstad Rapid som sedan ett antal år tillbaka inte har något drivhjul alls utan en radar som mäter hastigheten och styr hydrauliska matarvalsar … Mjaa, jag undrar om inte det slirande hjulet i alla fall är bättre. Det nya systemet är svindyrt och svårt att reparera själv. Jag kan förstås bygga en egen radarstyrd matning men är det värt besväret ? Vi får se då brodden kommer upp – kanske den är alldeles hemsk … Fast i stora drag har det gått åt lagom med utsäde och gödsel per hektar.

Nå, det syns om en månad ungefär. Nu knallar jag hemåt i den nedgående kvällssolens sken.

Åter en vårsådd klar och åter ett nytt hopp om god växt …

 

16 maj, 2017 av Nisse

Vårsådden 2017 i gång …

Nu har vi sått det första skiftet för i år. Det gick mycket bra och det är ännu ingen brådska. Det finns en hel del fukt i jorden trots att det inte regnat just alls den här våren. Vi sådde den kanske värsta leråkern, Brennendjin (Brännängen), som ofta varit full av stenhårda stora lerklimpar. Jag kommer bra ihåg hur jag som skolelev fick slåss med 10-15 cm lerkokor som den tidens mjuka S-pinnharvar inte fick sönder på något sätt hur många gånger man än körde över åkern. Den åkern fick mej att köpa en fräs för 30 år sedan och vi gick över till frässådd. Fräsen var mycket bra (Pegoraro) och är en av de få maskiner som jag aldrig behövt reparera – inte ens en pinne är bytt trots att jag kört den i sten så att hela traktorn hoppat. Men den kräver en stark traktor och är ganska långsam på styva lerjordar – på mulljordar kan man köra ganska fort. Och åkern måste harvas ordentligt för fräsen jämnar inte ut alls. Då jag hittade en billig Väderstad Rapid så gick vi över till direktsådd.

I år var Brennendjin riktigt mör och hade torkat upp väldigt jämnt så vi kunde så också de svackor där det ofta ligger vatten ännu vid vårsådden. Leran hade börjat torka i sprickor på sina ställen men det torra lagret var ännu tunt och bildade inga kokor alls. En ovanligt lätt och snygg vårsådd för den åkern.

Nytt för i år var markörerna som krånglat förr om åren. Jag hade gamla S-harvtinnar men de höll inte utan brast efter 20 hektar. Dessutom var det svårt att se spåret inne i halmen. Nu satte jag de starkaste och styvaste harvtinnar jag hittade och nu kan man minsann se markörens spår. Harvtinnarna rev upp ett ordentligt dike som syntes bra i halmen (se bilden ovan). Det var absolut nödvändigt just på Brennendjin som har en mycket oregelbundet form med en mängd trianglar.

Utsädet kom ned i fuktig jord och välterhjulen pressade ihop skåran efter tallrikarna alldels utmärkt. Man kunde knappt se var den fanns. Så nu borde det minsann gro bra. Fast man vet aldrig med vädret …

Vi har ingen brådska med sådden men det lär bli +24 grader till lördag så då är det bra att ha säden i jorden. Värmen gör att brodden kommer upp snabbt. Att så i kall jord gör bara att ogräset hinner växa snabbare än vetebrodden.

Nu hoppas jag på en torr försommar. Vi har testat direktsådd för våta försomrar och i fjol kom det så mycket regn att brodden drunknade. Det vore intressant att se hur direktsådden klarar av torka.

Ett nytt år med nytt hopp som ännu inte grusats.

 

8 maj, 2017 av Nisse

Det torkar upp

Trots vinterns långsamma återtåg så börjar åkrarna torka upp. Mest på grund av att det inte regnat och att solen skiner. Kylan gör att det inte går så fort men SMHI:s lantbruksväder (som jag beställt via NSL) har en avdunstningsprognos som ger ett par mm avdunstning varje dag. Enligt tiodygnsprognosen skall det vara kyligt och först i slutet litet varmare men bara nätt och jämnt +10 grader. Inte nån sommarvärme precis.

Nu har i alla fall såmaskinerna kommit fram och så småningom skall vi väl också börja så. Det blir knappast den här veckan. Möjligen blir det först då prognoserna börjar hota med regn …

Jag har börjat smörja Rapiden och konstaterade att alla ringarna var hela och hållit trycket riktigt bra. Nu måste ännu de nya markörerna monteras. Jag köpte riktigt starka harvtinnar för de gamla S-tinnarna höll inte alls. Likaså har jag breda spetsar så att markeringen skall synas. I fjol var det svårt att se den i halmen.

Jag körde ett varv runt åkrarna med lilla MF165 och tyckte att de torkat upp ganska jämnt. Det fanns inte många vattenpölar utom på de allra värsta ställena (ett gammalt vägdike). Men den orörda halmen gör att ytan torkar upp långsamt och den skall vara torr innan vi vågar börja så. Det är en annan sak om man harvar för då torkar ytlagret mycket snabbare.

I växthuset har solen fått äppelträden att blomma och humlornas surr hörs hela tiden. Det såg illa ut för humlorna då kölden kom tillbaka men de tycks ha repat sej. Äppelträden på bilden ympades för tre år sedan och skall i år planteras ut. Groparna är redan grävda.

27 maj, 2016 av Nisse

Omväxlande

Det har varit växlande väderlek men också landskap. Jag smet iväg till Sverige förra veckan fastän det är bästa byggtid just nu. Orsaken syns på bilden nedan.

DSCN5739

Vi var ute och slarvade med brorsan och Gilla. De köpte litet litteratur åt mej från Österbotten. Jag är ju en stor vän av Folkets Dagblad och Svenska Österbottens historia (del IV) handlar till stor del om bebyggelsen med fina gamla hus vilket jag också har pippi på. Vi firade med att flytta utedasset (sjiithuusi – eller huusi om man vill vara fin). Det är nu uppe på bergssluttningen och skall ännu byggas om så man får dörr i gaveln med fönster. Utsikten blir fin över åkern utanför. Och så skall taket få den rätta lutningen med tegel och väggarna kläs med sågad brädfodring så det blir rätt stil på huset.

DSCN5744

Jag har aldrig varit för det där med att fira. Det är mycket roligare att bygga och konstruera all sorters maskiner och system. I alla fall så tog vi på söndagen en turisttur till Hedemora för att titta på Bergslagen i södra Dalarna. Och det var värt resan. Först blev vi guidade kring Norns bruk litet söder om Hedemora av Bengt Wester som i 45 år arbetat som gruvingenjör. Bergslagen är ju fullt av små hyttor som var och varannan bonde byggt för att bryta järn. I Norns bruk bearbetades järnet till stångjärn som sedan exporterades. Sverige var Europas största järnproducent då det begav sej. Bruket är en nästan orörd miljö och har förklarats vara av riksintresse och är officiellt ett byggnadsminne. Nedan masugnen som var hjärtat i bruket tillsammans med smedjorna med stånghammare.

DSCN2098

För bönderna i trakten runtomkring var transporterna och kolandet viktiga inkomstkällor. Ett lass stångjärn vägde 800 kg och kunde alltså bara transporteras på vintern på släde eller med båt om sommaren. Många omlastningar behövdes innan  järnet kunde fraktas längre bort. Bruket dog då järnvägen kom – men inte till Norn utan till Vikmanshyttan i närheten. Dit flyttade alla smederna och kvar blev bara skogsarbetare och kolare. Det gick så snabbt att husen står kvar nästan orörda.

På tal om kolning så berättade vår granne Lars-Erik (som brukar åkern utanför vårt hus i Medåker) att det fanns sex kolmilor i närheten och att skogen var så gott som helt nerhuggen för 150 år sedan. All skog som finns nu är alltså ganska ny.

Vi var också i Stjärnsund där Polhemsmuseet finns. Christopher Polhem var en av de stora svenska uppfinnarna och sysslade med allting från urverk till stora maskiner i gruvorna. Han kallas också ”den svenska mekanikens fader”. I Stjärnsund startade han en manufaktur 1699. Han hade inte råd att gå i skolan men startade 16 år gammal en verkstad och fick latinundervisning av prästerna mot att han reparerade deras urverk. Sedan han inte bara reparerat Uppsala domkyrkas medeltida urverk utan också förbättrat det så skrevs han in vid universitetet och studerade fysik, matematik och mekanik. Gissa om det var intressant att beöka Stjärnsund för en gammal ingenjör …

Därefter återvände vi via Klosters bruk där Gustaf de Laval byggde första prototypen till separatorn. Men brukspatronen trodde inte på uppfinningen så de Laval flyttade till Stockholm där han grundade Separator AB – numera världsföretaget Alfa Laval. Han fick 93 patent på sina uppfinningar men var en äkta ingenjör och dog alltså utfattig 1913.

Vårsådden var mycket sen i Sverige. Vi är vana vid att de sår en månad tidigare än i Hindersby men nu då vi kom så var åkrarna svarta ännu först i går började man se grön brodd. Det har varit regnigt och kallt i Sverige i maj. Men ett intressant skifte var frodigt. Vi såg i höstas att man sådde raps direkt efter skördetröskan och nu stod rapsen i blom. Litet ojämn men växte bra. Bilden är tagen på tisdag i Garlinge (byn på åsen bakom åkern). Det är ytterst sällan man ser en svart åker i Medåker den här tiden på året. Vårsådden blev i år nästan en månad försenad.

DSCN5752

Det var ordentligt hett i början på veckan men blev kallt och regnigt i förrgår. Då vi kom hem till Hindersby så började solen titta fram men man såg att det hade regnat. Helt riktigt – mätaren visade på 40 mm. På åkrarna stod det vatten både här och där och en stor flock svanar hade slagit sej ner på en åker.

DSCN5756

Det direktsådda vetet hade grott ganska bra men det gillar säkert inte så mycket vatten. Svanarna däremot tyckte om det. Man borde ha anmält åkern som ”svanåker” :-). De var inte speciellt rädda för oss. Då vi stannade bilen för att fotografera så började de makligt vagga bort.

DSCN5755