väder – Sida 13 – Bondbloggen

Torkan fortsätter och vattnet är slut.

Jag nämnde här tidigare att det är torrare i år än torråret ifjol, med torrare menade jag då att det fallit mindre nederbörd hittills denna växtsäsong. Orkade då inte leta fram siffrorna men gjorde nu ikväll en siffermässig jämförelse. Ifjol föll här på gården 5,5mm i maj, 63,8mm i juni och 66,4mm i juli, sammanlagt 135,7mm. I år är siffrorna följande: 61,3mm i maj, 36,1mm i juni och blott 17,8mm hittills i juli (det återstår ju ett dygn av månaden), sammanlagt 115,2mm.

Folk tycker ändå att det varit fuktigare i år och visst säsongstarten i fjol var torr med problem vad gäller etableringen av grödorna vilket å andra sidan ledde till att det som grodde utvecklade ett starkare rotsystem än i år då fukten var närapå optimal i inledningen. Nu då grödorna börjar svälla till och mogna är vattenbehovet stort men rotsystemet svagare. Ändå så har grödorna klarat sig rätt hyffsat så länge det var svalt väder och utvecklingen långsam, den senaste veckans värmebölja visade dock tydligt att nu hänger rotsystemet inte med. Det ledde till kvalitetsproblem hos grönsakerna och brådmognad i spannmålen. Jag noterade efter ett par dagars värme att spannmålen började gulna nerifrån. Nån botaniskt slängd läsare kanske kan förklara saken bättre men jag tror att växten på så vis helt enkelt aborterar de äldsta bladen för att minska avdunstningsytan och koncentrera vätskeströmmarna till de svällande kärnorna. Likaså ser man hur björkarnas löv gulnar och faller av.

Bevattning a och o.

Jag har under säsongen försökt säkerställa vattentillgången genom att dämma upp i bäcken som passerar majoriteten av årets grönsaker men den ringa nederbörden gjorde ändå att magasinet tog slut just nu då vattnet hade behövts som mest. Man får nog konstatera att bevattning är lika viktigt som gödsling av grödorna om inte annat så för att säkerställa god kvalitet hos grönsakerna. Jag vet nu inte riktigt hur jag framledes ska kunna fixa tillräckligt med bevattningsvatten. Vattendragen som korsar de flesta av mina marker är för små för att klara intensiv grönsaksodling.

Jag har sett hur man runtom i världen bygger vattenmagasin och bassänger är ett alternativ som kan tänkas på de egna åkrarna men kanske inte så lämpligt ifråga om arrendemark. Billiga blir de säkert inte men det blir det inte med undermålig skörd som resultat av vattenbrist heller. Problemet är ändå att jag har för lite mark där det vore möjligt att odla grönsaker. Den 4-5-åriga växtföljden skulle innebära att jag utnyttjade den dyra bassängen alltför sällan och med största sannolikhet så skulle säkert det år jag har grönsaker på åkrarna runt bassängen bli ett fuktigt år med litet bevattningsbehov.

Långa ledningar antingen nedgrävda plaströr eller utlagda slangar typ dem som används vid rampspridning av sväm är ett annat alternativ men kostnader på tiotalet euro per meter slang avskräcker speciellt som det säkert skulle fordras flera kilometer slang.

Att byta ihop eller arrendera mark nära vattendrag med tillräcklig vattenföring är ett tredje alternativ men det är inte heller lätt att få till tillräckliga arealer på en och samma plats har jag på känn. Det är dessutom lite tunnsått med tillräckligt stora vattendrag i närområdet.

Bevattning av nyplanterad sallat. Det sista vattnet sattes till den nyplanterade sallaten för att få dem etablerade i det torra och heta vädret.

Markerna häromkring har ändå rätt hyffsad kapilaritet och vattenhållande förmåga men en 30 mm vatten per vecka borde nog tillföras om inte som regn så i form av bevattning. En som i mitt fall 15 hektars grönsaksodling skulle med andra ord kräva ca 4500m³ vatten i veckan eller i runda tal 18000m³ i månaden och kommer det som nu i år blott 17mm regn i juli så borde det tillföras ca 15000 m³ som bevattning om jag nu räknat rätt? En bassäng för 2 månaders behov skulle kanske behövas för att vara på säkrare sidan? Jag tar gärna emot synpunkter och förslag på hur detta kunde ordnas på bästa (läs billigaste) sätt.

Sol och blå himmel

Sol och blå himmel är det värsta jag vet just nu. På förmiddagarna är himlen helt klar utan det minsta skuggande moln. Då solen bränner vinkelrätt mot taket så börjar hjärnan koka och bakbenen skaka. Då är det bäst att sakta kravla sej ned förrän man ramlar ned.

Det blir ju inte till nånting med arbetet då man mest bara ligger och stönar i hettan. Värmen är faktiskt inte det värsta utan solen. Man är så tacksam för varje litet moln som ens för en stund skymmer den brännande solen.

Först på kvällen kring sextiden börjar det gå att arbeta på taket men här hos oss är det redan skymning kring halv elva. Och då man har svårt att se skruvens huvud så blir det inte heller nånting av arbetet fastän det är svalt och skönt då.

Det skall ännu vara tre dagar med temperaturer på 30 grader men sedan slår vädret om fullständigt och vi får dagstemperaturer på +15. Det låter annars bra men det lutar åt åska vid en så stor förändring. Så det är bäst att bara laga taket och inte vänta på bättre väder.

Det är inte omöjligt att få plattorna fastskruvade före väderomslaget för det är ganska litet kvar. Plåtarbetet tar en hel del tid men jag märkte att det är mycket viktigt för att skydda bräderna mot röta. Det tar också tid att söka plattor för vinkeln som blir litet ändrad efter takhöjningen. Det går inte att bara rada tillbaka de gamla plattorna.

Jag kom i alla fall att tänka på gamla tiders jordbruk där hela familjen stod i den här hettan och sneisa (satte höet på stör). Det var bråttom för man visste att det i brukade komma regnperioder. Ingen möjlighet att vänta på svalare väder. Jag var med på 50-talet men mest med att köra traktorn och borra hål för sneisåna. Min mamma var ovanligt stark och hade dessutom bra teknik så hon slog de starkaste karlarna då det gällde att komma till andra ändan på tegen.

På 60-talet kom sedan maskinerna (hösvans och JF-räfsa) och då var jag och brorsan mycket med i höarbetet. Men det var inte samma omänskliga brännande sol då mera eftersom vi hade hytt på traktorn.

Hästflugor och sallat.

Jag förundrade mig över vad folk äter nu i ett tidigare inlägg och hade mina aningar om att det var vädret som hade sitt finger i spelet. Verkar trots allt ligga nåt i mina funderingar för i takt med att temperaturen steg så pass att hästflugor och bromsar vaknade till liv, vilket dom brukar göra vidpass 22°C, så började telefonen vakna till liv. Det var likadant 2017 då det var svalt så blev det en del sallat att fräsa ner medan den gick bra åt i värmen ifjol. Hade redan i vintras lite på känn att jag borde ha minskat sallatsarealen något inför säsongen men då en hel del köpare som annars inte brukar höra av sig i vintras ringde och meddelade att de är intresserade av våra produkter så körde jag vidare med samma odlingsplan som tidigare. Vilket resulterade i att fräsen fick jobba igen.

Nu går det som sagt bättre åt men det är svårare att få fram förstklassig vara och framför allt kroppsligt tyngre att skörda i det varma vädret. Vi försöker börja före 6 om morgnarna och det går hyfsat framåt 8-tiden men arbete finns ju för hela dagen (och natten med).

Torrare än ifjol.

Många pratar fortfarande om torråret 2018 men faktum är att det regnat mindre i sommar än det gjorde i fjol. Däremot fick vi mera regn i maj i år än året innan då vi fick endast 5,5 mm regn i maj. Orkar just nu inte verifiera mina uppgifter men ett snabbt överslag ger vid handen att så är fallet. Det som räddat växtligheten så här långt är det svala vädret som medfört att växterna vuxit långsammare och inte behövt så mycket vatten som i fjolårets långvariga värmebölja.

Nu då värmen kom så blev det fart på grödorna och därmed ökade vattenbehovet drastiskt så det blev att börja bevattna så mycket man orkar igen. Vis av fjolåret så har jag i år grönsaksodlingarna bra samlade så flyttningen av bevattningsanläggningen är enklare än då när odlingarna fanns på 6 platser och med långa avstånd emellan. Men det gäller inte enbart att ha utrustning, det krävs vatten också. Jag dämde upp i bäcken när flödet minskade och har just och just klarat mig så här långt tack vare moderat vattenbehov, det är ju närmast det nyplanterade som vattnats. Nu går det större mängder åt och flödet är så gott som obefintligt. Hoppet står till att eventuella åskregn ska fylla på med nytt vatten. Dom är dock väldigt oberäkneliga och lokala så inte mycket att lita på.

Lite mera slang blev det att skaffa för att nå alla knutar och valet föll på några rullar brandslang som är lätta att flytta. Jag hade tänkt dra slangen genom trummor under vägen för att inte störa trafiken men det visade sig att de mindre gårdsvägstrummorna antingen var fulla med skräp eller ihopklämda av tung trafik/dålig läggning. Så det blev att dra över infarterna istället, bevattningen sker mest nattetid så det stör inte så mycket och det är ändå rätt temporärt. Grannarna är dessutom förstående så inget större problem såvitt inte det blir nån nödsituation.

Går det inte att dra slangen under vägen får man lov att gå över.

Den enkla temporära plankdammen lyckades bra i år. Småsprinklers igång i bakgrunden.

Tak – bara mera tak

Beklagar. men det blir bara mera tak. Jag har inte hunnit göra just nånting annat. Det har för det mesta varit uppehållsväder och då måste man laga tak. Det finns inga lediga tider för nånting annat. Och gör man nånting annat så vet man att det kan bli att laga tak i regnväder eller snö.

Nu har också Henrik “semester” så det är egentligen han som lagar tak. Jag är mest hantslangare. Och gör upp ritningar och räknar ut längder – för det mesta fel. Man skall inte anta att nånting är rakt eller regelbundet på ett gammalt hus. Avståndet mellan takstolarna är vad det råkat bli då det byggdes. Och i går kväll märkte jag att de två branta delarna av taket i gavlarna inte alls är lika breda – den ena är 112 cm och den andra 142 cm. Det har jag aldrig sett förut och det är en viss tröst för de fall vi råkar få lite olika mått på det nya taket. Ingen kommer att märka nånting.

Nu har vi börjat med den andra halvan på framsidan. Hoppeligen går det snabbare eftersom vi gjort alla misstagen på den första sidan. Redan från början byggde vi ställningarna runt hörnet så man inte behöver arbeta från en stege i gaveln. Det hade förresten varit svårt att få upp en stege för vi har vår oskötta granhäck där.

Vis av skadan så började jag också numrera plattorna ordentligt. Det gick en massa tid åt att hitta rätt platta på första delen. Och så fotograferar jag hela tiden allting. Minnet skall man inte lita på alls. Speciellt plattorna i vinkeln måste radas precis i rätt ordning för de ser alla olika ut.

Henrik plockade kvickt ned plattorna som jag nu radade precis i rätt ordning i skilda högar för specialplattor. Liksom på andra sidan så var det mycket få som hade gått sönder eller hade en spricka. Däremot var pärttaket skadat på ett ställe i vinkeln vilket Mia märkte då det en natt kom en liten skur. Då droppade det in vatten i hennes rum. Tydligen hade pärtorna inte torkat upp lika bra på skuggsidan av vinkeln som på solsidan där de var riktigt fina. Nå, nu märkte vi att det inte var i onödan som vi började med taklagandet.

Nu gäller det bara att få upp de nya fanérskivorna på taket förrän det regnar mer. Till all tur visar väderprognoserna på uppehållsväder i tio dagar. Visst kan det komma regn i alla fall men redan ett par dagars uppehåll torde ge oss möjlighet att få upp de flesta skivorna. Och bråttom är det för Henrik skall åka på riktig semester med familjen. Om vi får upp fanérskivorna så skall väl jag få upp de små plattorna även om det tar tid.

Vår Grållekatt gör oss sällskap på taket ganska ofta och nu hittade Juliakatten (Lillskuttan) ett prima sovställe mitt inne i Henriks verktygsbälte.

På lördagen måste vi göra en paus i takarbetet för att flisa inför nästa vinter. Vedhopen var inte stor men det var grovt virke så Christer körde hundra kubik på nån timme. Nu är det verkligen fint torkväder med luftfuktighet under 50 % och solen som basar på torktaket (och tyvärr och på hustaket). Mickos skall få sin tredje stora flistugg från Österrike ganska snart så verksamheten har växt ganska bra sedan 1983 då vi var enda kunden. Den yngre generationen tar nu över men den här veckan var Jonas på bröllopsresa.

På lördagen var här också kusinträff med en massa småbarn. Så går livet vidare och släkten följa släktens gång. Just nu hinner jag i alla fall inte sitta och filosofera så mycket för taket skall lagas medan det är uppehållsväder …

Nu gick luften ur….

Klockan är blott 21:30 men jag tänker inte göra nåt mera idag. Ska försöka testa råden som en av radions sommarpratare delade med sig av häromdagen. Hon menade att man inte vinner nåt på att jobba 70-80 timmar i veckan.

Jag vet nu inte om jag håller med, i och för sig så har jag nu legat på kring 120 timmar i veckan en tid. Så långt kan jag hålla med att visst går det lite långsammare men att man på 40 timmar skulle hinna med det som man gör på 120 tror jag ändå inte på. Nå det må nu vara hur det vill med den saken men så länge det går bra känner man inte av tröttheten trots långa dagar. Idag blev det ändå en sån där skitdag som kommer nu som då och det är väl såna dagar man borde stannat i sängen istället för att försöka få något uträttat.

Det börjar bli torrt och trots att affärerna inte löper så värst bra så försöker man hålla grödorna igång, man vet ju aldrig när det blir lite mera drag på marknaden. Så igår kväll (läs natt) så monterade jag bevattningsrampen och drog ut för att lite mera på allvar vattna det nyplanterade till först och sen de övriga grödorna. Det har ändå gått så långt på sommaren att det börjar bli lite skymt mitt i natten så jag nöjde mig med att se att allt fungerade, vilket det gjorde. Men i morse då jag startade upp igen så drog jag av slangen, den slang som för närmare 10 år sen skadades av snöskotertrafiken då den lämnade kvar på åkern över vintern.

Slangen har med lite stöd av silvertejp hållit så här långt men nu var lyckan förbrukad. Så nu var goda råd dyra, det är inte lätt att skarva en dylik då slangen lindas upp på en trumma i samband med att rampen dras in. Att försöka stumsvetsa verkade vara det bästa alternativet så efter lite rundringning fick jag så till sist låna svetsutrustning från en jordbyggnadsfirma i grannbyn. Jag har tidigare svetsat Pel-slang i samband med att jag grävde ner pipeline för bevattningen så metoden är inte helt främmande. Belastningen på en slang till bevattningsmaskin är dock betydligt större än en på en slang som ligger mer eller mindre orörligt i jorden. Satte därför mig ner för att i ett par timmar fördjupa mig i ämnet innan jag, efter att ha övat lite, med hjälp av min iranska arbetare tog mig an slangen till rampen.

Det såg ganska lovande ut men höll ändå inte mer än ett 50-tal meter, draghållfastheten och trycktåligheten var det inget fel på men skarven blev lite för stum så den sprack sen när den böjdes i samband med upprullningen på trumman. Vet nu inte om jag imorgon orkar göra ett nytt svetsningsförsök eller om jag tar bort den del av slangen som är söndrig och gör en 230 meters av 300 meters maskin, åtminstone tills jag får ny slang monterad.. Eller är det nån här som vet vad som gick fel?

Slangen drogs av vid uppstarten på morgonen.

Sågade upp skarven som jag provsvetsade för att se resultatet, tyckte det så helt ok ut.

Sen blev det svetsning i fält, efter att ändarna putsats och hyvlats jämna värmdes de upp med den eluppvärmda plattan.

Efter avkylning såg skarvningen ut så här. Kan tänkas att det värmdes lite för mycket och skarvningen blev onödigt hård?

Tyvärr så tålde inte skarvningen böjningen vid upprullningen på trumman utan brast strax efter svetsfogen.

Uppdatering följande dag.

En natts sömn och nytt försök, skam den so ger sig. Det ser ut att hålla nu. Prövade med lite mindre tryck och mindre svulst, borde kanske fixat lite förböjning av slangen också får att minska på töjningen. Men som sagt hittills håller det.

Vann e laangkalsångren…

…. hann jag tänka i morse när vi inledde dagens skördearbete. Knappa 10 plusgrader och snål nordanvind fick det att kännas kyligt. Fick ta regnrocken som hängde i hytten för att hålla överkroppen varm men det var kallt om ben och knän.

Efter en stunds funderande kom jag ändå att tänka på att det är lika så bra att det är kallt, det håller ju tillbaka utvecklingen hos grödorna. Nå, en del grödor får gärna utvecklas men vad gäller isbergsallaten som vi just då skördade är det bara bra om det inte växer så fort nu då marknaden sviktar. Jag vet inte vad folk äter men sallat verkar det inte vara. Jag har pratat med kollegor runt om i Finland och alla menade att produktionen inte är speciellt stor. Så det verkar vara konsumtionen som sviker. Eller så är det så att allt mer köps som färdigt hackad och malad vara där en stor del av råvarorna har utländskt ursprung. Grannen som kör långtradare berättade att han senast tog hem ett lass sallat från Tyskland.

Man kunde gott ha halverat produktion och det hade ändå räckt till verkar det som. Jag försökte sänka priset förra veckan men inte ledde det till att mera gick åt, så priset verkar inte vara orsaken. Och kvaliteten är ypperlig såsom brukar vara fallet när det är svalt. Eller är det just det som är orsaken, det var lite likadant för 2 år sen då vi hade regnigt och kallt medan det i fjol gick bra åt, det lilla som man nu i hettan och torkan fick fram.

Prima sallat som inte funnit sin köpare.

Testade att skriva detta inlägg på telefon under tiden jag övervakade bevattningen, verkar som om nya versionen av WordPress fungerar bra på telefon, om jag nu får det publicerat.

På tal om bevattning så kan jag meddela att regnen inte hittat hit trots att det utlovats vid flera tillfällen. Österbotten är också det enda landskap var skogsbrandsvarning råder för tillfället. Och nattfrost pratas det också om för vår del. Den har vi i alla fall klarat oss ifrån tillsvidare, hörde att frostkänsliga grödor fått sig i södra Finland och t o m på Åland.