3 april, 2018 av Christer

Inte som planerat

Det var tänkt att bli jobb i skogen under påsken men ibland blir det inte som planerat. Eller kanske oftast inte? Nå långfredag gick i alla fall planenligt frånsett att jag fick ett samtal från YLE om MTK:s nya ”arbetsförmedling”. Den vet jag inget om sa jag men dom ville i alla fall komma upp för en liten intervju dagen efter om det var möjligt trots påsklördag. Njaa, jag har planerat lite skogsarbete men om Ni kommer tidigt eller sent på dagen så går det väl att ordna utan att hela dagen går till spillo.  Joo, och en sak till ”jag är inge vidare på finska”! ”Det gör inget det blir bara mer äkta på så vis”, var ungefär det svar jag fick. OK? Nå efter 2 timmars filmande på lördag eftermiddag blev det sen som kanske någon redan noterat några minuter i YLE uutiset. En tur runt snö- & tjälmätningsrundan blev det också eftersom det var den sista dagen i månaden.

Påsksöndag

Igår söndag skulle vi bara så lite innan jag for till skogs hade jag tänkt. Men sen fick jag inget bra vacum i såmaskin så jag försökte justera lite på flödesregleringen till injektorn som omvandlar tryckluft till vacuum. Den kärvade fast och gängorna for 🙁  Konstaterade sen att det nog sist och slutligen var bronsfiltret i microfiltreringen som satts igen men det for nån timme till spillo igen till felsökningen. Och delarna hittar man ju inte en påsksöndag heller förstås.

Flödesregleraren som satte stopp för helgens sådder.

Nåå, vädret var ju fint i alla fall med torr luft så jag körde golvtorken för att få bort de sista procenterna i rågen ….. alltid något 🙂

Hyfsat torkningsväder.

Påskannandag

Idag skulle jag bara fylla på flis och reparera en läckande värmefläkt i växthuset innan skogsfarandet. Nå det var lite större läckage än jag befarat så dit for också denna dag. I och för sig så har jag vetat hela vintern att det läcker för den frös i höstas men ibland så gruvar man sig lite för dylika reparationer, till sist får man ändå ta ”tjuren vid hornen”.

Nåå,  jag fick i alla fall fläkten fixad ….. på tredje försöket……

Inte undra på att det läckte lite.

 

Blev kanske int så vackert men i alla fall tätt till sist.

Kanske går det bättre i veckan?

26 mars, 2018 av Christer

Säsongstart.

Almanackan meddelar att det är hög tid att inleda odlingssäsongen så trots att det är kallare än -20°C på nätterna så ska växthuset igång. Dagtid värmer vårsolen riktigt fint så då är det varmt och skönt i huset men nattetid behövs det rejält med värme.

Först gäller det ändå att ta sig fram till växthuset som stod inbäddat i en halvmeter snö. Långsidorna har jag varit tvungen att skotta fram några gånger under vintern för att minska på trycket på plasten men gaveln har inte röjts tidigare.

Snöröjning för att komma åt växthuset.

Så där bara att knäppa på värmen är det dock inte i ett hus som stått med värmerören tömda sen hösten. Diverse reparationer som man vetat av sen hösten är förstås ogjorda trots att jag vid nyår satte som målsättning att reparera en sak per dag under vintern. Bland annat så hade jag ett litet läckage på den större cirkulationspumpen som jag kör under de tider som växthuset är i bruk. För cirkulation till bostad och packhall räcker det bra med den mindre pumpen som förbrukar mindre energi. Det lär väl också finnas pumpar som reglerar effekten enligt behov men såna rackerier blev inte monterat då för närmare 15 år sen då pannrummet byggdes.

En bild på trådarna sparar kanske lite jobb sen när det ska monteras 🙂

 

Den större pumpen till höger losstagen…..

 

…..och motorn dissekerad i väntan på mera delar.

Jag hade i alla fall beställt hem nya tätningar direkt från fabriken så dom plus en faktura på närmare 70 euro damp ner i postlådan för nån vecka sen. Riktigt bra betjäning på Kolmeks och reservdelssatsen innehöll bra monteringsanvisning på både finska och svenska, sånt är man inte bortskämd med nuförtiden. Hemkommen från dagens ÖSP förbundsfullmäktigemöte tog jag sålunda itu med reparationen. När jag väl öppnat pumpen kunde jag ändå konstatera att lagren inte heller mått så bra i fukten från den läckande pumpen så det var nog bäst att byta dem också när pumpen ändå var öppnad. Trots att jag har en del lager på lager så hade jag inte rätt typ i hyllan och det hade redan passerat stängningsdags i lagerbutiken. Hörde med lokala verkstaden en kilometer nedåt vägen och dom påstod sig ha dylikt i lager så jag tror jag tar mig dit i morgon bitti.

9 mars, 2018 av Christer

Tar vintern slut nu?

Efter ett par veckor med kallare vinterväder ser det ut att bli varmare och det är nära noll nu ikväll. Med värmen blir det åter halare och svårare att ta sig fram med traktorn. Torr och kall snö har hyfsad friktion speciellt efter att den rörts om och frusit ihop, så jag har hittills lyckats ta mig fram utan kedjor. Men igår i takt med att det blev varmare så blev det svårare. I skogen bland ris och stubbar var det ändå inget problem utan det var när jag skulle ta mig upp på skogsvägen som det tog stopp. Hjulen behöver inte slå runt mycket innan det bildas is under däcken så det blev att lasta av halva lasset innan det gick vägen. Det är nu inte så stor sak egentligen då man har kran att lasta med och speciellt som det nu rörde sig om lite grövre virke.

Mina gamla iskedjor har jag inte hittat, jag har nog tydligen satt dom på en plats var jag säkert skulle hitta dem. Eller så har nån klåfingrig typ satt klorna i dem ifall jag nu ändå lämnat dem vid virkesupplaget senast jag tog av dem inför transport på bar landsväg. De e hårt när åderförkalkningen slår till 🙁

Jag har ändå ett par så gott som oanvända iskedjor som jag tog tillvara efter branden, visserligen så passar dom inte till de breda bakdäcken jag nu har på traktorn men efter lite avkortning så blev dom användbara för framdäcken så det blev mitt reparationsobjekt för dagen. Sen återstår det ju att se hur mycket av härdningen som återstår efter värmebehandlingen i uthusbranden.

För att se hur mycket kedjorna bör kortas satte jag den ena omlott innan kapningen.

….efter det kapades den andra med den kapade biten som modell.

Kedjorna kan nog komma att behövas för i veckan påbörjade jag en gallring på mossen då det nu ändå verkade vara läge (väder) för dylikt. Jag har några diken att passera på vägen dit och det gick bra på morgonen då isen höll för traktorn. Men det gjorde den inte på vägen hem, men med knapp nöd tog jag mig ändå över. Trampade ner lite snö i vattnet och hoppas nu att de två nätterna med kyla som följde får sörjan att ta ihop så att det håller för transport av virket jag hann avverka.  Den långa väderprognosen utlovar en ny köldknäpp efter tövädret som väntas under de närmaste dagarna så kanske är vintern inte över ännu?

Jag fick också mig tilldelat ett annat reparationsprojekt idag eftersom yngsta dottern meddelade att ”handbromslampan” började lysa under gårdagens leveranser. En koll gav vid handen att bromsröret sprungit läck men det såg så otillgängligt ut så jag tror att jag överlåter den reparation åt den lokala verkstaden då dom har lättare att komma åt med hjälp av pelarlyften.

Ha ett trevligt veckoslut………..

 

15 december, 2017 av Nisse

Menföre

Det är inte bara i skärgården som det kan vara menföre. Vi har haft menföre länge här nu. Man vågar knappt ta ut traktorn och köra flis (20 meter) i lervällingen. Vi började med skogsarbetet men det är rena vattnet under snön så man vågar inte alls ta med traktorn till skogen.

Egentligen har det varit menföre i ett halvt år. Våren gick an och sådden men sedan har det varit kallt och speciellt regnigt hela tiden. Vi var i Sverige förra veckan för att tömma vattnet och sätta igång datamaskinen som övervakar huset. Där var det ganska bra väder så vi fick in en del ved i lidret men då vi kom hem så snöade det ordentligt. Vi undvek det värsta snöfallet  som kom på tisdag eftermiddag men den blev regn som fick snön att bli tung blötsnö och givetvis gick strömmen på kvällen. Det var inte alls underligt för då jag skulle skotta bort snön från gången så var den mycket tung och fastnade i skoveln.

Vi fick klara oss utan ström i tre timmars tid så det var bara att ta yxan och börja hugga ved här hemma också. Det hade jag övat hela veckan i Medåker där vi bara har vedkaminer och vedspis. En vedspis är bra att ha så vi kunde koka kaffe. Svårare var det med ljuset då vi satt och läste böcker. De tjocka ljusen är ju fullständigt odugliga till allting. Bra ljus skall vara tunna och långa och sitta på en hög ljusstake.

Det har varit litet menföre också på annat vis. Jag måste åka till Barbi i Borgå fyra gånger eftersom hon hittade en massa problem med mina tänder. Tre lappar och en rotskrapning är inget större nöje precis även om jag inte alls har någon tandläkarskräck. Tvärtom så behövs det ingen bedövning alls (utom för rotskrapningen) vilket är ganska underligt för jag har allmän läkar- och sjukhusskräck … Ser jag blod så svimmar jag. Utom då jag river upp knogarna i verkstaden då skiftnyckeln slinter.  Men det beror antagligen på att det tar så sjukt och man blir så arg.

Det passade ju bra med tandläkarbesöken nu i menföret. I alla fall så har vi börjat med skogsarbetet. Det betyder i år att vi städar upp efter den processor som härjade i vår skog vid Atomlinjen – en högspänningslinje från kärnkraftverket i Lovisa som går snett genom en skogsbit på längden. Det blev inte mycket kvar av skogsbiten annat än två smala trianglar som nu också är ganska tilltufsade. Jag är ingen vän av processorer och inte blev det bättre av den här ”putsningen”. Vi försöker nu för hand plocka fram flisveden som ligger kors och tvärs. Dagarna är inte långa just nu men alldeles tillräckliga med tanke på den usla kondition man har.

Det är ingen liten gata som Atomlinjen drar genom skogarna.

Ännu mera problem är det då terrängen är full av stora stenar och däremellan djupa gropar. Det är ganska svårt att komma fram med traktor och skogsvagn. Processorn körde upp en väg men den är inte så framkomlig för en vanlig traktor. Åtminstone måste vi vänta tills vattnet i de djupa groparna fryser så de håller för traktorn. Vi kör först med lilla MF165 men ännu vågar vi inte köra ens med den. Det är plusgrader och blir inte mycket kallare ens till julen. Så det är rent handarbete att röja upp och rada flisved.

Det är ett ganska intressant ställe som vi arbetar på. Den högsta kullen kallas Ratuöyen och det är riktigt gammalt språk. Skandinaviska för över tusen år sedan förrän det ännu fanns någon ”svenska”. På den tiden talade alla i Skandinavien och Tyskland samt England (de anglo-saxiska delarna) mer eller mindre samma språk. Anglerna och saxarna är ju germanska stammar som erövrade England från kelterna för 1500 år sedan. Norska och danska vikingar erövrade i sin tur norra England från dem och dansk lag rådde i flera hundra år i det så kallade Danelagen.

Svenska vikingar och handelsmän reste österut från 700-talet och rutten via Finska viken, Ladoga, Novgorod och Volga var faktiskt den största handelsrutten från Europa österut på den tiden. Man räknar med att miljontals arabiska silvermynt (dirham) fraktades den vägen till Europa från silvergruvorna i Panjhir (nuvarande Afghanistan). Handelsvägen från Kiev till Prag var faktiskt mindre betydande men man måste komma ihåg att på den tiden var landvägen långsam och usel medan vattenvägarna var snabba och lätta Att jag skriver om vikingar i österled är inte så underligt för vi var och såg på det nya museet Vikingaliv i Stockholm.

Ratuöyen betyder ungefär ”Skräpön” där första delen kommer från verbet ”rata” och ”öy” är den gamla formen för ”ö”. Vi talar ännu om ”ratvid” (skräpved). Den är mycket högt belägen och var faktiskt en ö förr. Namnet måste vara mycket gammalt för det är länge sedan den var omsluten av vatten. Troligen var mossarna runtomkring Ratuöyen sjöar förr.

Krönet på Ratuöyen.

Vår skog går från krönet (nästan) ned till Tallmosan som ännu är en mycket blöt mosse med små tallar som kan vara hundra år gamla. Den är i princip utdikad men dikena far ihop mycket snabbt. Bara riktigt kalla vintrar vågar man köra på mossen.

Nu är det menföresarbeten som gäller dvs. verkstadsarbeten. Jag fick felkodsläsarna till bilarna och försöker installera programmen vilket inte är så lätt så jag får sitta och surfa på nätet för att hitta anvisningar för installationen. Först skall Volvon ut ur verkstaden (vi hämtade reservdelar från Strängnäs bilskrot) och så skall Belarus in i verkstaden och vattenpumpen bytas ut (och annat som visar sej vara sönder). Hoppeligen får jag igång den tills det fryser på ordentligt. Men så länge menföret varar så passar det bra med litet motion mitt på dagen.

 

12 november, 2017 av Nisse

Höstblöta

Det är så varmt att man kunde bygga och göra en hel del utomhus men det är nu så obarmhärtigt blött att man snällt får hållas inomhus. Traktorn vill man inte alls köra ut på åkern fastän det håller upp nån dag för det blir djupa spår i leran. Fast det finns ju en massa jobb inomhus också. Bilar, traktorer och tröska skall gås igenom och repareras. Mera lampor och LED-slingor skall installeras. Och om det kniper så finns det mycket att städa.

Belarusen måste fixas för jag tror vattenpumpen blivit dålig (den är bara 30 år) och så är glödreläet dåligt vilket gör att man inte kan starta den på vintern utan att värma länge. Så jag tog bort den nya lastaren som är ganska stor så ryms traktorn lättare in i verkstaden. Det var första gången jag tog bort lastaren och förstås var det problem. Den måste släppas ned ganska nära marken för att stå stadigt och en kabel hade jag klippt av för kort. Då jag monterade ihop den så stod den inte på marken och jag kom inte att tänka på avställningen. Inget problem annars men det var just kabeln till ena foten och då kontakten kom ur så fungerade inte alls hydrauliken för den foten. Jag behövde nämligen ett extra uttag till processorns svängning och valde då fotens uttag som jag kopplade till en elektrisk omkopplare. Men det blev fel. Hade jag kopplat tvärtom så att svängaren måste ha ström för att fungera så hade allt varit bra. Nu måste foten ha ström för att fungera  och jag var tvungen att börja skarva trådarna. Men det skall ändras innan jag sätter på den på nytt.

De senaste dagarna har jag bråkat med gamla Volvon (855 -96) som har problem att starta. Men mest har jag suttit vid datamaskinen och svurit för numera är verkstadshandböckerna elektroniska. Jag kör Linux som folk tycker är svårt men det är rena barnleken mot Windows som är alldeles hopplöst om nånting börjar krångla. Och handböckerna måste ha Windows. Tanken är god men det är ett rent helvete att få programmen att fungera. Jag fick igång ett program till sist men nu tänker jag ta ut allt på papper för att utifall datamaskinen börjar krångla. Och det gör den lätt då det kommer en massa uppdateringar och nya versioner.

Jag köpte också nya OBD-grunkor som kopplas till bilens felkodssystem. Den första fungerade ibland till hälften så få nu se om de nyare fungerar bättre. Tanken är också god i det fallet – ifall man får eländet att fungera. Jag läste på nätet att OBD2 är standard – jo, men så har varje bilmärke sina egna ”tillägg” till OBD2. Och där sitter man igen med skägget i brevluckan.

Inte lönar det sej att lappa ihop en gammal Volvo 855. Man får en begagnad fungerande och besiktad 850:a för 5500 kronor (under 600 euro) vilket är billigare än att köpa en ny insprutningspump (ifall det nu är den som krånglar). Men vår Volvo är riktigt fin i karossen  och jag tycker inte om att kasta bort nånting om man kan reparera det. Allting går också att reparera med massor av tid, arbete och pengar …

Sedan började jag fundera på hur vi skall hitta en ny bil då den här är slutgiltigt slut (läs: rostig). Man kan ju inte köpa nyare bilar än V70 från 1999 (med samma kaross som 850). Därefter har de en massa äcklig elektronik och blir bara värre och värre (jag är ju elektronikingenjör). För att nu inte tala om de nyaste modellerna som är fula som stryk. Man börjar snart tänka på gamla Lada med en tår i ögonvrån. Visst krånglade den också men den var så enkelt byggd att den alltid gick att reparera – utan datamaskiner.

Nä, jag skall flytta verkstadsprogrammet till Linux och köra det i en virtuell Windowsmaskin där och så köper jag reservdelar i all min tid från skrotfirmorna till Volvon. Och i värsta fall måste jag köpa en ny Volvo från 1999 om 10-20 år.

I går var vi med brorsan till Atomlinjen (högspänningsledning) som går tvärs igenom vår skog. Där hade de kört omkull en massa träd så nu vet vi var vi skall börja med skogsarbetet i vinter. Men först då det är ordentligt tillfruset för det är inte roligt att köra ned i groparna som processorn gjort då den körde på den blöta marken. Det är mest berg men där finns en mängd stora stenar och djupa gropar. Sist och slutligen blev det en massa virke (inklusive stock) från den ”lilla  putsningen” av elgatan. Få nu se när det blir ordentlig vinter. I värsta fall får vi vänta till februari. Så det finns troligen tid att syssla med verkstadsarbete.

3 oktober, 2017 av Nisse

Bra försök

I en blåsig oktobernatt lyser de kalla LED-lamporna på vetet som vajar i vinden men utanför ljuskäglan är allting becksvart. Det är ändå torrt och tröskan brummar och dunkar. Vetekorn efter vetekorn, lass efter lass körs in i torken. Fukthalten är hög men vetet kommer under tak för att så småningom torkas till mat åt världens folk och fä även om de inte uppskattar det utan bara gnäller över hur onödigt det är att vi tröskar mitt i natten – ja, tröskar över huvud taget.

Hemma ligger plättarna under en handduk tillsammans med varma smörgåsar och kaffet sprider en ljuvlig doft från Moccamastern. Klockan är två på natten och de sista hektarerna skall vara tröskade förrän dagen gryr. Tröskan har gått i ett sedan föregående dags morgon och vi ser fram emot att kunna ropa HASI då allt är klart. Snart skall den här kalla och regniga växtperioden vara slut, vintern komma med snö som täcker åkrar och ängar och köld som spränger den hårda leran och gör den mör för att på våren igen bjuda på nytt hopp och ny förväntan. Det gamla året skall snart vara glömt och kanske det nya året skall bli bättre än de föregående …

DÅ – slutar dunkandet … Föraren som suttit och spänt lyssnat på alla förändringar i brummandet och dunkandet stannar tröskan och hoppar ned från hytten. Tröskans vingar öppnas och avslöjar att skakarbordet  står stilla. På ena sidan ligger en stor remskiva patetiskt på sned och remmen hänger löst vid sidan.

Den avbrutna axeln syns genom remskivan längst uppe.

 

Jaha, sluttröskat för i natt. Axeltappen har brustit vilket alls inte är förvånansvärt då det gäller en Sampo-tröska. Under 27 år har vi svetsat både ett och annat och skakarbordet hör till de värsta. Fram- och återgående rörelse passar inte ihop med dåligt järn – spciellt inte om det är lagrat bara på en sida.

Nu har vi gott om tid att lappa ihop eländet för regnet kommer i dag klockan tolv. Förr skulle man ha kastat sej under tröskan, skruvat isär den och svetsat axeln – och tröskat färdigt före regnet. Men nu gick gubben till sängs. 20 timmars tröskande i ett börjar ta på krafterna. Fast visst hade man orkat än om det hade varit till någon nytta men nu kan de jävlarna importera sin billiga mat bäst de vill.

Livet fortsätter i alla fall. Det hade varit roligt att få in allt före regnet men man känner ju till Sampo så man är inte förvånad. Efter regn kommer uppehåll och om en vecka kanske det går att köra in resten. Kvaliteten blir ju usel efter regnet och om det kommer mycket regn så kan det bli spår efter tröskan. Det är den insådda åkern som vi har kvar (ett par hektar) så spår är inte vad man vill ha. Där finns fin klöverväxt (och en hel del baldersbrå) så man kan hoppas på bra jordförbättringseffekt och gröngödsling ifall klövern övervintrar.  Trots att det stått vatten på ytan vissa ställen har åkrarna ännu varit stadiga och spåren har bara varit ytliga.

Nu skall jag skruva sönder tröskan och lappa ihop den men det blir en vecka med torkskötsel innan vi kommer ut på åkern igen. Från lördagen blir det (kanske) torrare väder.