Bloggare: Nisse Husberg

Nu blir det höst

Det har varit ovanligt varmt. Vi har inte haft frost ännu – först på lördag utlovas minusgrader. Det brukar vanligen vara nån frostmorgon i augusti eller september men i år har vi kommit till mitten av oktober förrän det blivit kallt. Det märks också på att jag inte behövt sätta på värmen i huset än. De senaste dagarna har jag visserligen eldat i spisen i köket på morgonen men det har räckt till ända tills nu.

Om man ser på kurvorna från väderstationen så har temperaturen varit ganska stabil ända fram till omkring den 9 oktober varefter den börjat sjunka. Nu blir det att sätta in dubbelfönster och så småningom sätta på värmen från flispannan. Vi har inte speciellt varmt inne utan +19-20 grader räcker bra till. Det har gått bra utan extra värme och i sovrummet vill jag ha ganska svalt för då sover jag bättre.

I verkstaden är det bra om det inte är för varmt så där jobbar jag helst under +15 grader. I förra veckan körde vi in tröskan i ladan för vinterförvaring och det är alltid krångligt eftersom det bara finns några centimeters marginal. Vi måste vara två för att sikta in den. Det gick i alla fall bra med första gången även om det bara blev en centimeter luft på ena sidan. Man flyttar ju inte en så stor maskin sidledes annat än genom att köra ut tillbaka och sikta in sej på nytt.

Tröskan i vinterförvar

Luckorna är öppna så att gnagarna inte kan härja ostraffat. Våra katter brukar hålla till i ladan men trots det hade nån mus i fjol gett sej på isoleringen under instrumentpanelen. Till all tur var ledningarna oskadade. På den nyare tröskan är det svårt för katterna att komma in under instrumentpanelen även om jag lämnar luckan öppen. Kanske jag borde bygga en stege för katterna ? Mössen hittar nog en väg in i alla fall.

Det har varit varannandagsväder med omväxlande sol och regn. Då det regnat har jag flyttat mina installationer från den gamla Ducaton till den nya. Backspegel finns det inte på den nya så jag installerade en backkamera. Den fungerar bra – tills motorn är igång. På nätet diskuteras samma problem så det verkar inte vara ovanligt. Det är möjligt att det beror på PWM-tekniken som används i en del bilar. PWM (Pulse Width Modulation) betyder att man i stället för likström skickar pulser av olika bredd. På det sättet kan man reglera till exempel en lampas ljusstyrka. Men det stör lätt videosignalens synkronisering.

Nu har jag dragit tjocka ledningar direkt från ackumulatorns poler till en egen central. Därifrån drar jag egna ledningar (både +12V och jord) direkt till kameran och till skärmen. Om det inte hjälper så sätter jag in avstörningskondensatorer och i värsta fall en stabilisator. Men en ackumulator är en ganska bra stabilisator i och för sej. Den har tyvärr ett ganska högt motstånd på högre frekvenser så en keramisk kondensator kan behövas för att får bort alla störningar. Elektroniken i nyare bilar är inte bara till fördel.

Ibland undrar man vad man egentligen gjort under hela hösten efter tröskningen. Ofta blir det små arbeten som skjutits upp då man haft bråttom. Jag hjälpte också brorsan med deras nya tvättrum som är helt ombyggt. Det hade blivit litet fuktigt i hörnet och myrorna hade börjat bygga där. Men det var inte så stor del av en stock som behövde förnyas. Det är 30 år sedan det byggdes och då användes ännu plast och mineralull som nu är borttagna och ersatta med material som andas.

Och så har vi skjutsat de bättre hälfterna. Bägge lyckades vricka foten och fick till och med brott på något ben. Ett tag så tävlade vi här hemma om vem som haltar mest då jag fick en släng av ischias (jag borde inte lyfta tunga stockar). Men nu skuttar vi åter omkring som kalvar på grönbete – om man nu överdriver litet.

Verandans väggbräder är nu uppsatta men det saknas ännu litet foderbräden och ett par plåtstumpar. Balkongens räcke skall bli trä utanpå rören men det får vänta till nästa sommar. Räcket av rör satte jag upp för 40 år sedan då jag konstaterade att trä ruttnar och blir livsfarligt. Men det ser ju förfärligt ut så jag satte trä utanpå och det skall jag göra igen – men nu med plåt utanpå. Sedan ser man nästan inte alls att verandan är så gott som helt förnyad.

Verandan är nästan återuppbyggd

Takrännorna på husets baksida väntar ännu på att bli uppsatta för det har varit litet för regnigt de senaste veckorna. Det är inte något större arbete men jag måste vänta med att ta bort ställningarna till dess. Sedan blir det att fundera på vintern som troligen kommer också i år. Man borde gå igenom värmesystemet och se till att det är i skick innan det blir kallt. Det är en hel del småsaker som brukar ta tid.

Ute på åkrarna finns det också arbeten som borde göras men det beror helt på vädret. Jag vill inte köra djupa spår med tanke på direktsådden nästa vår. Om det blir torrt väder så skall halmen hackas och slyet vid skogslaggarna tas bort. En stengrop borde också tömmas och fyllas igen. Men allt beror på vädret …

Den yngre generationen (Henrik) har satt upp ett två meter högt staket runt äppelträden. Vi har haft påhälsning av hjortar och de kan förstöra allting på nolltid. Det var tunga rullar men han satte dem att hänga i rotatorn på skogslastaren och lyckades faktiskt på en dag få hela området inhägnat. Att det var regnigt den dagen ser man på all lera som finns i Belarusens hytt …

Hjortstängsel

15 oktober, 2020 av

Slut på höstarbetet (på åkrarna)

Det har varit ganska fint torrväder här hos oss. Längre norrut har det varit ganska illa och jag känner med er där. Jag fick vetetröskandet undan ganska fort. Det var inte mycket till skörd även om det tycks vara mycket ojämnt. Vissa har fått en ganska bra skörd.

Sedan blev det bråttom att få vallarna slagna. Gröngödselträdan går på sista året så nästa vår måste den brytas. Hur det skall gå vet jag inte men jag siktar på direktsådd – om det nu går. Den fina klövern ligger nu där och ruttnar hoppeligen under vintern. Den borde hackas men om jag kan göra det ännu i höst beror helt på vädret. Jag vill inte köra spår i åkern för sådana är mycket illa för direktsådden.

Vallen måste slås (ganska snygg klöver)

Plöjning blir det inte i höst och jag hoppas att det inte blir nästa vår heller för vårplöjning på våra lerjordar “motarbetar liggväxt” mycket effektivt, dvs. det växer just ingenting alls. Det är en risk som jag tänkte ta i alla fall. Går det illa så förlorar man inte så mycket eftersom vetepriset är uruselt. Vi får leva på pensionen och potatis. Den bättre hälften och barnen såg till att potatisen blev upptagen just före regnat som kom lördag natt. Potatis lär vara den föda som är bäst ifall man inte kan äta mångsidigt. Den innehåller nästan allt som kroppen behöver. Och jag gillar potatis (helst med litet knaperstekt fläsk).

Kvickrotssprutandet gick också ganska bra – eller man kanske borde skriva sprutandet mot baldersbrå för i år var kvickroten inte alls så farlig vilket däremot baldersbrån var. Och jag vill verkligen inte ha övervintrande baldersbrå. Det som är kvar är just gröngödslingsvallen. Det är ingen idé att spruta den förrän de tjocka strängarna med hö är hackade. Potatislandet hann jag inte heller spruta förrän det började regna. Det går att spruta före sådd nästa vår även om det är mindre effektivt.

Jag satte sprutan (800 liter på trepunktslyften) på stora Zetorn för gamla MF165 går med framhjulen i vädret om man sätter mer än 600 liter i tanken. Hydrauliken orkar inte heller lyfta sprutan. Pumpen måste nog förnyas – fastän den bara är 50 år gammal. Nu har det varit så hårda åkrar att det inte blir spår efter stora Zetorn så den fungerar bättre i år. Hytten är också tätare.

GPS:en fungerade hyfsat i år. Noggrannheten var inte den bästa men det var inga 20 meters kast som tidigare. Alldeles nyligen fick Fredrik den nya GPS-stationen att fungera med 2 centimeters noggrannhet men jag hade inte tid att pröva den eftersom regnet hotade.

Vi bygger alltså en GPS-station med RTK som ger centimeternoggrannhet och den kan vem som helst i trakten använda. Men man måste ha en RTK-mottagare. De kan vara ganska dyra även om priserna nu gått ned De är nu ordentligt under 1000 euro och om man riskerar att köpa kinesiskt så kan de vara ännu mycket billigare. Vi behöver inte direkt centimeterprecision även om vanlig GPS med 3-12 meters noggrannhet är för dålig.

Det blev alltså slut på åkerbruket – åtminstone tills vidare. Under veckoslutet hade vi Digiläger på gamla folkskolan där folk fick komma med sina datamaskiner, surfplattor och telefoner för att få hjälp. Och det behövdes tydligen. Åtminstone fick man sitta och prata och svära över de eländiga systemen tillsammans.

Den yngre generationen (Henrik) byggde också en inhägnad för de nyplanterade äppelträden. Två meter högt staket runt allihop kom upp på en dag med hjälp av stora lastaren på Belarus. Rullen var mycket tung men den satte han fast i rotorn på lastaren och kunde sedan lättare rulla ut den. Det går så mycket snabbare för de yngre medan jag haltar omkring med ischias och styv nacke efter vallslåttern. Fast allting börjar bli si som så på den här gamla gubben.

Kubotan med Henrik och ny jordfräs och förstås hunden med …

Det blev verkstadsarbete och i går också litet byggarbete då solen sken och det var varmt. Verandan saknar ännu en del väggbräder och lister. Det är mest potand (petarbete) som passar mej. Jag tänkte få den något så när klar före vintern. Det saknas inte heller verkstadsarbete men man måste bygga då det är torrväder och vara i verkstaden då det regnar.

Mitt i allt kom det en stor grävmaskin som rensade vägdikena – och satte fast trummorna. Så nu blir det spadarbete för att få vatten igenom dem igen. Tyvärr är vissa så dåliga att de troligen måste grävas upp och förnyas.

Även om höstarbetet på åkrarna börjar ta slut för mej så är det ingen brist på sysselsättning.

6 oktober, 2020 av

Hasi för vetetröskningen

I förrgår kväll körde jag den sista veteåkern och den sista lirpån (30 kvadratmeter) i går.

Sista tömningen

Tröskningen gick bra i år men skörden var dålig. Torkan var fatal för våra lerjordar även om vädret var bra för taklagandet. Priserna är nu så usla att det inte ens harmar. Tvärtom funderar jag på att öka andelen vall nästa år. Klövern den växer minsann fint. Det skall i alla fall sprutas ordentligt nu så mycket baldersbrå som det fanns på åkrarna. Man vill absolut inte att den skall övervintra.

Nu gäller det att göra nånting åt grönträdan som skall brytas i år. Jag tänkte försöka med direktsådd – hur det nu sedan skall gå till ?

26 september, 2020 av

Trebent tröska

Vad brukar hända på fredag kväll eller lördag ? Jo, tröskan går sönder för den vet att man inte får nånting reparerat på veckoändan. Eller visst får man om man betalar en massa. Nu lovade väderprognosen i alla fall torrväder nästan hela veckan.

Ena bakringen på tröskan lossnade nästan från fälgen på lördagen. Men den fick stå och vänta till måndagen på åkern. Vi tog den gamla frontlastaren och skruvade loss hjulet och körde hem det.

Tröska på tre hjul
Bakhjulet far till himlen

Det tog inte många minuter på däckverkstaden att byta däck på måndag morgon och man kunde i alla fall inte börja tröska så tidigt. Nu har vi all Reno tröskad och då tröskan är rengjord så tröskar vi in Zebra (bara fyra hektar).

Vår värsta leråker Brennendjin var ovanligt dålig i år. Den är mycket känslig för torka och om där inte hade funnits baldersbrå så hade den sett ut som en öken. Det var baldersbrå som hade grott ganska sent för den stod i full blom ännu. Och så fanns där fin klöver.

Baldersbrå med litet vete

Jag hade varit rädd för att vallinsådden inte alls skulle lyckas eftersom det var ganska uselt väder vid sådden (då kylarslangen sprack på stora Zetorn). Men det blev riktigt fin klöver – möjligen på grund av det glesa vetet. Det är bra för den här åkern är nu i grönträda i tre år vilket verkligen behövs. Våra leråkrar är lämpliga för klöver som vanligen växer till en mindre djungel.

Det var verkligen rätt inriktning som farsan och morsan hade med 25 mjölkande kossor. Men de stora investeringar som hade varit nödvändiga gjorde att vi på 70-talet gick över till veteodling. Och nu är det ännu värre att gå över till kossor.

Tre reparationer har det blivit på tröskan i år men det har varit ganska små saker: en kedja, en kylargivare och så bakhjulet. Alla har vi kunnat fixa ganska snabbt. Fast det är inte slut än …

21 september, 2020 av

I väntan på regnet

Först hade jag tänkt skriva om hur det kommer skur på skur men så såg jag att en ordentlig storm drog över Österbotten och mellersta Finland. Just nu kommer det inget regn alls även om prognoserna utlovat en liten snipa av det stora lågtrycket. Med litet tur så kan vi fortsätta att tröska redan i morgon kväll.

Det har varit bråttom här i ett par veckor. Och så krånglar min rutter till nätet. Men det är inte tid att felsöka just nu. Tröskan är sönder – inte alls förvånande – och vi har över hälften av vetet otröskat.

Takarbetet sköt alla arbeten framåt så att vi lyckades tömma torken bara en dag innan vi började tröska. Och så har här kommit skur på skur på skur. Inte stora mängder men allting har varit blött nästan hela tiden. Trots allt har det varit så mycket torkväder på eftermiddagarna att den andra flisomgången blev torr just före tröskandet började.

I väntan på tröskväder så började jag laga balkongen. Vi satte upp takskivor i två lager och utanpå dem ett dubbelt lager med takfilt – Dual som limmas utanpå varandra så det blir dubbla lager – och litet tredubbelt i skarvarna. Lutningen är nämligen så liten att takfilten måste vara alldeles tät. Det gör ju inte så mycket i vårt fall för det gamla verandataket finns kvar under balkongen men läcker takfilten så ruttnar nog skivorna så småningom.

Det nya balkonggolvet

Till höger syns plåtkanten som skall föra ut regnvattnet från väggen och på sidorna finns trekantlister som hindrar att takfilten bryts. Det blev en hel del avbrott i arbetet då det kom regnskurar. Den sista kom just då vi skulle lägga på takfilten. Det var en åskskur så vi blev ganska blöta. Det har i alla fall varit varmt och blåsigt så regnvattnet torkade upp ganska snabbt och nu är också balkongens golv klart.

Balkonggolvet klart

Balkongens räck saknas ännu men det får vänta tills vi har tröskat. Utanpå blankorna lägger jag plåtar så att de inte skall ruttna så fort. Trä håller länge men det skall inte ligga så att vattnet blir kvar. Vi hade trallar av trä som balkonggolv men det höll inte alls. Tryckimpregnerat virke vill jag inte ha. Det gamla räcket av svetsade rör skall upp tillbaka men det ser inte bra ut så jag tänker sätta träräcke utanpå för utseendets skull (med plåt).

Sedan blev det två dagar med solsken och tröskandet kunde börja. Det var inga större problem med tröskan i år. Den startade genast och det enda som behövdes var en fjäder till en remspännare. Så vi körde in närmare tio hektar.

Och så började problemen. Jag hade satt en gammal fjäder från en tvättmaskin vid remspännarens hjul och den brast eftersom den var för stor och hjulet slipade av den. Det var ingen stor sak men så började alarmet tuta och slutade inte fastän varvtalet gick upp. Där finns en varvtalsvakt som gör att larmet tutar på låga varv men inte då varven ökar.

Jag hittade inget fel så jag satte en handske ovanpå blinkeländet och fortsatte att köra. Det gick bra tills jag skulle tömma – då brast kedjan till tankskruvarna. Det var bara att köra hem till verkstaden.

Tanken var full med vete och tömningen fungerade inte. Då var det bra att ha en sugtryckfläkt. Med den sög vi bort vetet ur tanken och sedan var orsaken till kedjebrottet klar. Den ena bottenskruven var inte alls kopplad till draget. På den gamla tröskan gick det inte att få in skruven om den inte kopplade på rätt sätt men på den nya tröskan kan skruvens koppling hamna över eller bredvid. Så vi lärde oss att man måste se efter att kopplingen kommit rätt då man sätter i skruvarna. I reservdelslagret hade jag 3/4″ skarvar för kedjan så nu väntar vi bara på regnet – och efterföljande fina tröskväder.

Det blir ingen rekordskörd i år. Den blir ganska dålig. Vädret har inte varit bra för vetet den här sommaren. Baldersbrå finns det däremot mycket av – mest sådant som grott sent så den blommar som bäst. Fukthalten på det tröskade vetet är omkring 20-22 % vilket är ganska lågt i våra trakter.

Det står litet vatten på ytan i svackorna på leråkrarna men de är stadiga efter den torra sommaren. Det går bra att tröska med bordet lågt nere vilket är viktigt vid direktsådd. Jag tänkte i alla fall köra över åkrarna med hacken så att halmen inte fastnar i billarna på såmaskinen nästa vår. Inte för att det finns mycket halm i år. Strålängden har varit ganska kort.

Det är bara att få tröskandet undan och så vänta på nästa vår …

17 september, 2020 av

Bilarna höll på att ta slut

Visst kan man lappa ihop maskiner i det oändliga men i något skede blir det dyrare än att byta till litet nyare. Våra bilar höll på att ta slut. Ducaton gick igenom besiktningen i fjol först efter svetsning av balkarna för 1000 euro – fastän det är en nästan ny bil från 2006. Och då plåtarna ger upp så börjar bilen var nära sitt slut. Sedan ville Volvo 850 från 1996 inte starta mera. Henriks bil kan man inte heller låna för den ena är på verkstaden och den andra måste de ha.

Då jag insåg att Ducatons plåtar började rosta sönder så såg jag förstås mej omkring efter en litet nyare Ducato. Det var inte så lätt för nu sitter alla och pantar på sina gamla bilar och ingen vågar köpa ny. I nästan ett år har samma bilar varit till salu och det är sällan som nya kommer till. Priserna på Fiat Ducato har varit ganska höga för den nyare modellen. Men jag vill ha en som är från 2015 eller senare eftersom det kom en del förbättringar då. Det var en liten förbättring av Ducato III (som kom år 2006) så jag räknar med att en del barnsjukdomar tagits bort och eftersom det inte är en helt ny modell så borde det inte ha kommit nya barnsjukdomar.

Jag började redan fundera på att satsa litet för att få igenom den gamla Ducaton i besiktningen ännu en gång för jag ville inte gå över 12500 euro med moms (10000 utan) och det var vanligen närmare 18000 som man ville ha för årsmodell 2015 eller nyare. De gamla modellerna fick man nog billigt men jag har redan en gammal Ducato II. Så då jag hittade en Ducato 2015 för 12500 så ringde jag direkt. Den fanns i Kangasala och hade ursprungligen kostat närmare 18000 euro.

Att köpa begagnat är att vänta och vänta och sedan blir det bråttom. Jag har väntat på lämpliga maskiner i många år. Rapiden tror jag att jag väntade i tio år på innan jag hittade en tillräckligt billig och bra. Man får inte slöa till om man köper begagnat utan måste kolla priserna och utbudet nästan varje dag. Till all tur hittar man numera maskinerna ganska lätt på nätet med bra beskrivningar och prisuppföljning.

Det tog nog emot att byta en så ny bil men att lappa den för 1000-2000 euro per år gör att en nyare blir billigare. Sedan är det också otrevligt att köpa nyare bilar som ofta är av sämre kvalitet och fulla med känslig och krånglande elektronik som man inte kan laga själv (även om jag är elektronikingenjör) och som vanligen är dyr att reparera dvs. de byter bara hela moduler.

Visst blir en del saker bättre i de nya bilarna men vissa saker blir sämre. Hård prispress gör att de byggs för att hålla bara tio är eller mindre. Som jag tidigare skrivit så måste man köpa maskiner enligt hur de kan repareras – strunt i maskinens egenskaper. Så jag kollade att det nu finns reparationshandböcker för Ducato III och så läste jag handboken för den nya bilen (de finns på nätet).

En sak som jag då märkte är att nyckeln är en riktigt komplicerad och dyr sak. På Fiat forumen så klagade folk på att Fiat är svindyrt då det gäller att få nya nycklar eller reparera gamla – eller helt enkelt bara komma in i och starta bilen då nyckeln krånglar. Det har också andra märkt så det finns nu oberoende firmor som lever på att billigare än Fiat hjälpa folk med nycklarna. I Linköping finns det till och med en firma som kommer hem (eller var bilen nu stannat) och lappar ihop nyckeln relativt billigt. Och programmerar reservnycklar. Den nya nyckeln är ju en datamaskin som diskuterar med bilens datamaskin och byter kod varje gång man använder nyckeln. Även om nån skurk kan läsa av koden från fjärrstyrningen så är den värdelös. För en sådan reservnyckel kan Fiats märkesverkstad ta upp till 500 euro … Eller mer.

Den nya Ducaton är importerad från Danmark där den fungerat som leasingbil och sålts på auktion. Leasingfirmorna vill inte ha äldre bilar men de håller dem vanligen också i ganska bra skick. Bilen såg bra ut och allt verkade fungera. Man vet förstås inte hur bra en bil är förrän man kört slut den. Den nya modellen har en sjätte växel vilket är bra för vi kör ofta långa vägar utom då vi åker till butiken . Den var körd 137000 kilometer vilket är ganska litet för en diesel. Sedan är det numera vanligt att det inte finns reservhjul men jag kollade att det finns plats att sätta in ett så jag plockar det jag har i gamla Ducaton och flyttar det.

Men motorrummet blir allt mindre för varje modell. Jag har haft tre Ducato (den nya är den fjärde) och i den första modellen fanns det massor med utrymme – men inte nu mera. Det blir inte roligt att reparera nånting. Motorn är på 2,4 liter medan den gamla Ducaton bara hade 2,0 liters motor vilket har varit för litet. Den nya är också litet längre vilket är bra då man får 312 cm långa saker att rymmas innanför dörrarna. Höjden inne i bilen är 166 cm vilket är ganska lågt men jag är tvungen att ha en modell som har yttre höjd under 240 cm för annars tar Viking Line fler gånger mer för biljetten. I dagens läge måste jag betala 100 euro mer för enkel resa Åbo-Stockholm om höjden går över 240 cm (62 euro upp till 240 cm och 165 euro över 240 cm).

Det är som sagt fjärde Ducaton för mej för jag har varit nöjd med dem. Inget prål men saklig konstruktion (för det mesta). Det är i alla fall bra att det finns farthållare på den nya för vi har fått en massa fartkameror och jag fick redan en lapp med varning att jag kört tre km/tim för fort i Forsby. Det är lätt gjort då man sitter och tänker på annat. Körställningen i Ducato passar mej precis och det är inget problem att köra hela vägen till Åbo utan paus. Jag märkte för övrigt att det är nästan lika lång väg till Kangasala som till Åbo.

En fördel till med den nya Ducaton är att motorn är av euro 5 klass vilket gör att bilskatten bara är 373 euro per år. Samtidigt är bränsleförbrukningen lägre (6,3 lit./100 km på landsväg). Oljebyte och service behöver man bara göra vartannat år (40000 km) och enligt Auto Express test så har bromsarna förbättrats liksom kopplingen och fjädringen. Karosseriet har förstärkts (rostskyddet också hoppas jag) och dörrarnas gångjärn förbättrats – vilket nog behövs.

Men vi får se om tio år huruvida den är i bättre skick än den gamla modellen. Fiat har massor med extrautrustning att erbjuda men det här exemplaret har bara grundutrustningen vilket jag tycker är bra för jag gillar inte tjutande alarm och allt möjligt som kan gå sönder. Själv tänker jag sätta in en ny Androidbaserad radio eller egentligen ett databaserat mediasystem. Jag hör sällan på radio utan har mina egna 60-talslåtar digitaliserade på ett kort. Inbyggd navigator vill jag inte heller ha för jag tycker de skilda navigatorerna är bättre så jag flyttar den jag nyligen köpte från den gamla Ducaton. Navigatorn har också fungerat bra för mobilsamtal som går via Blåtand.

En sak som inte är bättre är instrumenten. Där har den gamla Ducaton större och tydligare instrument. Jag undrar om de satsat på att man skall köpa den digitala skärmen till den nya i stället. Men där klarar jag mej bra med navigatorn och den smarta radion som kan visa alla bilens funktioner på sin skärm. Om nu elektroniken fungerar …

Det är inte så lyckat att den nya bilen är vit men man kan inte välja och vraka då man köper begagnat. Problemet är att den kommer att vara smutsig hela tiden eftersom vi har en grusväg med gropar som gör det helt onödigt att tvätta bilen för den blir nedsmutsad så fort man far nånstans.

Jag är rädd för att vi måste skaffa en nyare Volvo också men nu får vi litet mera tid att söka efter ett grisbilligt och superbra exemplar. Jag såg att det fanns 2696 V70:or till salu i Sverige på Blocket så månne vi nu inte hittar nån lämplig V70:a. Jag vill helst ha en från 2006-2007 då Volvo ännu tillverkade riktiga bilar. Och det finns sådana. Jag såg en 2006:a som var körd bara 5000 km men den såldes på auktion och priset gick genast upp över 100000 kronor så det finns efterfrågan på sådana ännu.

Det blev en hel del bilprat men Ducaton är helt på jordbruket och man klarar sej inte utan en stadig bil. Den används flitigt för transporter – inte bara av mej. Jag tänker hålla kvar den gamla Ducaton som får bli utlåningsbil så länge den går igenom besiktningen. Henrik och brorsan har också en hel del köror där de behöver en paketbil. Och jag får ha min egen Ducato i fred …

Nya Ducaton medan den ännu är vit

28 augusti, 2020 av