Reservdelsnumror …

Det är en evig förbannelse med reservdelarna. Fastän man har en reservdelsbok för traktorn och vet precis vilket nummer man skall ha så blir det ändå fel. Det finns förstås inte någon reservdel med just det numret utan man måste försöka fundera ut vilken ny nummer som passar i stället. Och ofta blir det fel.

Jag tänkte skruva ihop stora Zetorn till flisandet för jag brukar breda ut flisen med den. Och jag hade ny kylarslang och vattenpump hemma så det var bara att skruva dit dem – trodde jag. Och allt gick bra tills jag skruvade fast fläkten. Då visade det sej att den tog emot remskivan på motorn och en jämförelse visade att den nya vattenpumpen var två cm kortare än den gamla.

Det fanns två vattenpumpar med litet olika numror och förstås valde jag fel. Den gamla Zetorn har reservdelar som börjar på 80 och den nya på 89. Men det visade sej att den riktiga vattenpumpen skulle börja på 87 … Så det var bara att beställa ny vattenpump.

Det är alltid besvärligt att börja skruva på en ny maskin. Den stora Zetorn är nästan likadan som den gamla men den har sex cylindrar i stället för fyra. Och tydligen litet andra ändringar också. Kylaren är inbyggd ganska ordentligt och jag förstod att man måste lyfta bort den uppåt. Nu har jag ingen kran i verkstaden och motorlyften gick inte tillräckligt högt så jag måste skruva bort sidostödet på ena sidan. Och en hel del annat.

Ett problem med den stora Zetorn har varit att man inte kommer åt att blåsa ren kylaren eftersom den har luftkonditionering och kondensorn är placerad mellan oljekylaren och motorns kylare så att man inte får ett papper mellan dem ens. Luftkonditioneringen har aldrig fungerat så nu tog jag bort kondensorn och svängde den åt sidan. Med kylaren bortmonterad kom jag åt att blåsa rent och det var minsann behövligt.

Kylare i behov av rengöring

Det var sist och slutligen inte så besvärligt att montera bort kylaren och då kom man åt vattenpumpen riktigt bra. Men det fanns en underlig gummitätning mellan vattenpumpen och termostathållaren som inte var fastskruvad på något sätt utan den skulle bara klämmas mellan delarna. Men den tätade inte ordentligt då jag skruvade ihop allt så jag måste köpa ny tätning och hoppas att den tätar bättre.

Ganska kvickt insåg jag att det inte blir någon traktorutbredning av flisen. Vi körde in 75 kubik och jag började skyffla ut hopen för hand. Det är ganska svettigt och det gick åt fem skjortor innan jag var klar. Det har varit regnigt väder och regnade också på tisdagen då Jonas kom med stora flisbilen. Men regnet gjorde bara ytan våt så det betydde inte så mycket. Vi har haft ganska bra torkväder och 90-millimetrsregnet rann bara av.

Med den här blir det mycket flis på en timme

Sedan var det “bara” att breda ut hopen. Än klarar gubben av det även om det gick åt fem skjortor. Men det måste bredas ut för flisen blir ganska ihoppackad då maskinen blåser den i en hop.

Halva hopen kvar

Vanligen har jag kört ut hopen med frontlastaren och “fliisbisin” – en lång skuffare av blankor framme på frontlastaren . men nu stod Zetorn sönderskruvad i verkstaden. Men det går för hand också. Så gjorde vi alltid förr från 1983 framåt till det jag byggde fliisbisin för ett antal år sedan. Gym behövs inte om man tar skyffeln och breder ut flis och vete för hand. Man får bra kondition av det.

Det blev i alla fall riktigt hyfsat väder efter tisdagen och ännu i dag fram till klockan fem så torkade flisen bra. Det ser man på att skillnaden i inkommande temperatur och utgående har varit över sju grader. Då vatten avdunstar så sjunker temperaturen.

Medan jag väntat på reservdelarna så har jag lappat ihop fyra par arbetsbyxor och fem arbetsskjortor. De ser inte vackra ut men det gör inget här i vår egen lilla karantän. Ingen ser mej. Dessutom har jag hunnit lappa ihop en del datamaskiner och så köpte jag en ny. Det är snart slut på de gamla stora lådorna – den nya maskinen är ungefär 10×10 cm.

Den nya maskinen är lådan mellan skärmen och tangentbordet

Jag köpte den minsta och billigaste modellen av Intels NUC (Next Unit of Computing) för 100 euro. Få se om NUC blir en likadan standard som i tiderna IBM:s PC. PC:n börjar vara ganska föråldrad och klumpig. Den här lilla lådan innehåller allt som behövs för en “riktig” datamaskin och man kan välja en av Intels snabbaste processorer – men då stiger priset från 100 till 700 euro, Man kan förresten skruva fast lådan bakom skärmen för den har standardfäste.

Jag sätter själv in operativsystemet (Linux Debian) och alla programmen. Eftersom jag bara använder fri programvara så kostar de inget alls. Numera finns det allt man behöver som gratisprogram. Jag har LibreOffice och LibreCAD för ritningar. Och så ser jag på TV och video via fibernätet. Det är ju helt gratis att se på Sveriges TV via nätet nuförtiden. Om man installerar en VPN-tjänst (kostar under 10 euro per månad) så kan man se på precis alla programmen.

Vi har fått litet över 30 mm regn den senaste veckan och det skall komma litet till. Sedan lär det bli torkväder igen. För mej betyder det mest verkstadsarbete och det är en bra sak för det står en massa maskiner och väntar på reparation. Städningen skall också fortsätta och bara jag får vedärbräädren målade så skall ställningarna rivas och takrännorna skruvas upp.

Men just nu njuter jag av det fina (svala) vädret …

Den nya vattenpumpen fastskruvad (passar)

Hasi, hasi, hasi, hasi, ha-ha

Vårsådden gick bra i år – men spännande var det ända till slutet. Vetet var i jorden redan för en vecka sedan men i år måste jag också förnya vallen. Med småfröinsatserna brukar det gå bra att så utanpå vetet. Det är ingen brådska men det är en fördel om man kan så innan vetet har grott så man inte river upp brodden i onödan.

Problemet var bara att vädret blev besvärligt. Det kom inte mycket regn men skurar med hagel. Och naturligtvis just som jag skulle börja så vallfrö. Ytan blev våt och jorden fastnade på hjulen. Men det värsta var att mitt i allt så började kylaren koka och kylarvattnet rann ut på åkern. Det var redan sent på kvällen och det gick inte att närmare undersöka en överhettad motor. Så det var bara att svärande gå hem och sova.

Nästa dag hade det just torkat upp och jag skulle åka ut till traktorn som blev på åkern med vatten. Då kom det en skur igen – inte mycket men ytan blev våt. Och sedan en annan skur. Och en tredje skur …

Då hade man redan börjat fundera på vad allt som kunnat hända. Hade kylaren börjat läcka ? Motorblocket spruckit ? Turbon skurit ihop ? Det är inte bra att stänga en hårt belastad överhettad motor så snabbt men man kan inte köra den heller utan kylarvätska. Så jag svävade i ovisshet i ett par dagar innan jag kunde börja undersöka skadan.

Det visade sej genast som jag fyllde på vatten i kylaren att det var nedre kylarslangen som läckte riktigt ordentligt. Det var en stor lättnad för en ny kylarslang är inte dyr. Men hade det hänt nånting annat i motorn då den blev överhettad ?

Först måste jag få vattnet att hållas i kylaren så jag kunde starta och det var inte så enkelt. Kylarslangen var på ett riktigt besvärligt ställe så att man bara kom åt den med ena handens fingertoppar. Egentligen borde man skruva bort generatorn och oljepåfyllningsröret. Efter många om och men så fick jag i alla fall en bit gammal innerslang runt kylarslangen och med en bredare slangklämma runt så verkade det hålla tätt. Fast det var ju en hel följetong att få dit den nya slangklämman och under den innerslangen – med en hand.

Då det hölls vatten i kylaren så kom det spännande ögonblicket att starta traktorn. Nåja, härifrån framåt var det bara att tuta och köra. Visst var det spännande ända till slutet. Jag satt med vattenkaggen i hytten och såg på temperaturmätaren hela tiden. Skulle tätningen hålla ?

Den höll och nu är vårsådden för 2020 klar, såmaskinen rengjord och inoljad och undanställd. Kylarslangen är inte ännu utbytt men nästa brådska har redan kommit. Nu måste jag kvickt laga andra sidan av taket på huset medan det är torrväder.

Men styrningen på skogsvagnen är ännu sönder och jag kommer inte dit med virke innan den är lagad så jag inte kör sönder alla fruktträd och buskar och blommor som vi har.

Jag fick redan delarna och slangarna till hydraulikstyrningen från Tyskland. Här finns bara tums gängor. Hoppas brexit tar kål på tummarna en gång för alla – det gick en hel dag till att hitta rätt delar.

Pust. Bra gick det trots allt. Men jag behöver ingen extremsport och reseäventyr i främmande länder – här är det alldeles tillräckligt spännande för mej.

Hasi, hasi, hasi, hasi,

hasi, hasi, hasi, hasi,

hasi, hasi, hasi, hasi

hasi, ha-ha !

Verkstadsjobb även här.

Nisse är nu inte den enda som skruvar, det är nog ett mer eller mindre återkommande jobb på de flesta gårdar för trots underhåll så slits och söndras det som används. Så även här blir det nu som då lite jobb i “verkstaden” eller närmare bestämt i hallen under tider då packeri-verksamheten ligger nere. En regelrätt rymlig verkstad ligger högt på önskelistan då det skulle vara mycket enklare och framförallt roligare om man kunde låta olika projekt ligga framme utan att behövas städas undan mellan varven.

Jag har nu gallrat en del i skogen, vilket jag skrev om här tidigare, men ännu inte kört ut ett enda lass på grund av de dåliga förhållandena och av att kran är i oskick. Våren kommer emot och det blir nog inte bättre skogsföre att vänta så jag beslöt ta “tjuren vid hornen” och se vad som felas kran och hur åtgärda problemet. Har nu lyft av tornet med kuggkransen och visst var det som jag befarade att några av kuggarna brustit. Nisse hade ju ett liknande problem för något år sen som han försökte lösa genom att svetsa på nya kuggar om jag minns rätt? Har för mig att det inte lyckades speciellt väl heller så jag kollade upp vad nya delar betingade. Enbart själva tornet (som med kuggkrans hålls som komplett reservdel) kostade närmare 1500€ moms 0%. Byter man alla delar i svängen inklusive bussningar så blir kalaset att kosta ca 2700€ moms 0% och då börjar vi nog närma oss vad kran från 1986 är värd.

Tornet har lyfts bort och tapparna slagits ur.

Lite förvånade det mig att det var kuggarna rakt bak som brustit, i och för sig så används dom mest men ändå. Jag hade nämligen räknat med att det var den förra vinters bråkande med fastfrusna vindfall som var orsaken till felet och då arbetade jag mest med kran åt endera ena eller andra sidan om vagnen . Jag tror nu inte att jag, eller mågen som är svetsare, klarar av att svetsa kuggarna bättre än vad Nisse gjorde men jag tänker ändå för att spara kostnader göra ett försök. Men med den skillnaden att jag svänger om kuggkransen 180° så att de kuggar som i normala fall är framåt kommer bakåt. Det är nämligen väldigt sällan som jag jobbar med kran framför traktorn. På så vis kommer de svetsade kuggarna att användas sparsamt.

Två kuggar har brustit och även de vid sidan om de brustna uppvisar slitage.

Jag har nu inte vetskap om hur kuggkransen är fäst vid själva tornet men det verkar som om den sitter enbart i plattan i botten av pelaren. Övre fästet för huvudbommen sitter centrerat så jag tror att det är enklare att svänga hela tornet och konstruera ett nytt fäste för lyftcylinderns nedre punkt än att kapa loss kuggkransen och svänga enbart den delen.

Kuggstången på svängcylindern är hel men visst ser man spår av slitage även här.
Tornet i sin helhet.

Om hela tornet vänds så betyder det att nedre fästet (det silverfärgade) måste flyttas till andra sidan eller att man konstruerar ett nytt fäste där. Lite ombyggnad fordras också vid övre fästpunkten men själva kopplingspunkten behöver inte flyttas. Eller är det någon av bloggläsarna som har bättre förslag?

Kanske blir det inte mera vinter än så här?

Det är inte bara med skidåkandet det är svårt att få rutiner i vinter, även med skogsarbetet blir det lite från och till. Det är ju redovisningstider så här års och som vanligt sparas det till sista stund men nu är i alla fall momsen betald och sonens dödsbo deklarerat. Min egen deklaration har jag ännu nån vecka på mig att färdigställa. Bouppteckningen är sammanställd och så är det några verksamhetsberättelser gjorda också. Lagren börjar vara inventerade och odlingsplanerna mer eller mindre fastslagna så hög tid är det att få förnödenheter som fattas skaffade. Man vet ju aldrig men bäst det är så blir det en tidig vår trots att vi nu haft några dagar med lite kallare väder och fått en decimeter med snö. Att våren kan komma snabbt ger också senaste tjälmätning vid handen, det fanns blott 14-16 cm tjäle på åkerns mätpunkter.

Några dagar har jag ändå lämnat skrivbordet för att bruka motorsågen så lite virke ligger i skogen och väntar på utkörning. Hittills har det varit i lite blötare laget trots att jag valt att gallra längs de stickvägar som går på fastare mark. Det är ändå alltid nåt vattenhål här och där och i en första gallring i lite senare laget så är tallarna lite uppkörda och det blir inte så mycket till risbädd trots att man försöker samla allt ris till körstråken. Dessutom är kvistarna ganska klena så dom bär dåligt, hade hoppats på lite mera snö för får man den att frysa ihop med riset blir det liksom lite armerat och bär bättre. I övrigt så har det ju varit fint huggarväder, det torkade upp lite då det blev någon minusgrad så det har varit torrt och fint att jobba när det är snöfritt. Förundrar mig lite över hur svag jag blivit, så dålig form och kondition har jag väl ändå inte. Började faktiskt fundera om virket är fuktigare och därmed tyngre än vanligt då rotsystemet är ofruset och träden har möjlighet att ta upp vatten? Eller börjar åldern ta ut sin rätt?

28.02.2020. Virket väntar fortfarande på utkörning.
Man har nog fått tanka sig själv lite oftare än vanligt i “vintervärmen”.

Så så mycket bättre än så här blir det kanske inte då vädret lär ska bli varmare igen. Långtidsprognosen lovar ändå åter lite kallare väder i slutet av nästa vecka men det är kanske inte mycket att hoppas på. Så jag tog fram skogsvagnen ikväll efter att ha kört opp lite spår i hopp om att det tar ihop lite de närmaste nätterna. Det var lite spännande att provköra vagnen då jag minns att jag hade lite strul med svängen på bommen i våras. Den gick bara halvvägs runt då jag kopplade ur och jag befarade att jag hade liknande problem som Nisse haft på sin kran det vill säga att kuggkransen gett upp. Det skulle i och för sig inte vara så konstigt då den utsattes för stora påfrestningar senaste vinter då man rev och slet i vindfallena. Kran som jag brukar har 360° svängning men gick blott 180° då senast. Lite förvånad blev jag när den gick hela varvet runt när jag nu kopplade i, saker brukar inte reparera sig självt. Men lyckan blev kortvarig för några svängningar senare var det stopp halvvägs igen. Det verkar ändå som om kuggkransen är hel så kanske är det nåt med hydrauliken i alla fall. För om man satte svängen i flytläge och snurrade runt kran för hand så gick det att åter svänga några gånger innan det tog stopp. Jag har dock lite svårt att förstå hur det skulle vara möjligt men får väl försöka dra ur cylinderhylsorna för att kolla tätningar och kuggstång.

Sprängskiss på sväng och kuggstång med cylindrar.

Tre dagar vinter

Det var vinter i tre dagar – nu regnar det igen. En natt hade vi -12 grader och då höll vägarna bra att köra på. Det såg ut som om 10-dygnsprognosen skulle bli bra (kallt) men det blev alltså skräpväder. Vi fick i alla fall ut några lass björk- och asppropsar.

Man tror nästan det är vinter

Vi hade laddat upp och for till skogs med tre man, två traktorer och fem motorsågar. Det kanske inte blir mera vinter än det här … Tyvärr så gick hydrauliken sönder (oljan rann ut) så det gick inte att använda processorn. Vi sågade för hand men det är nog betydligt långsammare. Det går nästan lika bra att kvista och kapa för hand men sedan tar det en massa tid att samla ihop och köra ut.

Då man kvistar och kapar med processorn så får man fina hopar som man snabbt lastar på vagnen och kör ut. Ifråga om asparna så måste man i alla fall ta bort de grova kvistarna med motorsåg för den lilla traktorprocessorn klarar inte av dem så bra. Man kan undra om det lönar sej att bara kapa med processorn och nu har vi prövat: Det lönar sej nog att bara kapa för ihopradandet tar en massa tid.

Jag körde in traktorn i verkstaden och började söka efter fel. Först trodde jag att returoljefiltrets hållare hade spruckit. Returfiltret är under traktorn och kvistar tar lätt emot det då man kör i skogen. Men det var helt i skick så nu måste vi skruva ihop allt på nytt, sätta i hydraulolja och prova om det ännu läcker.

Ett stor problem med hydraulik är de så kallade “snabbkopplingarna”. De fungerar nog om man har dem fastskruvade i skruvstädet men i verkligheten finns de mellan traktorn och lastaren och man kommer bara åt dem med fingertopparna. Dessutom borde man ha tre händer eftersom låsringen skall dragas tillbaka tillika som man sätter in slangproppen. Det behövs två man att koppla hydraulikslangarna varav en måste ligga under traktorn. Och förrän man börjar så måste man se till att det inte finns tryck i nån slang för då är det hopplöst. Jag är ingen vän av snabbkopplingar.

Vi flyttade till en annan skogsbit där det behövs gallring ännu mer än i den förra. Skogen växer fort för det var inte så länge sedan vi tog bort stockträden där. Nu måste björkarna och asparna bort för de nöter på granarna. Det måste man medge att det är fint gallringsväder eftersom det inte finns någon snö – det blir inte höga stubbar. Det är bara problem att köra ut virket men jag får väl harva spåren i åkern före sådden. Ännu har det inte blivit spår men om vädret fortsätter att vara varmt och regnigt så blir det sämre.

I dag har det bara blivit verkstadsarbete och det behövs också. Nu hoppas man på litet köld till lördagen men tyvärr är prognosen inte så bra. Jag sätter in en vinterbild till – det kanske blir den sista för den här vintern. Ifall det nu inte blir vinter i maj … Så gick det nödåren 1867-69. Då sådde de i april och sedan kom kölden. Man vet aldrig med vädret.

Så här borde vintern se ut

Och så gick den sönder …

Jag börjar vara expert på att skriva om allt möjligt som gått sönder. Det är förstås inte alls ovanligt att det händer en hel del i skogsarbete men processorn var igång bara i två dagar innan jag lyckades få sönder den. Och det var ren dumhet.

Returfiltret sönder

Det samlas stora hopar med kvistar vid processorn då man kör ludna granar genom den. Ibland kommer kvistarna upp mot bakrutan så att man inte ser just nånting alls. Då tar jag bort dem med gripen och det går bra – men inte om man samtidigt tar bort halva returfiltret.

Det huvudsakliga felet var att jag hade glömt att skruva fast skyddet ovanför filtret. Det skall skydda just emot sådant som hände i går. Den nya lastaren kommer nämligen närmare hytten än den gamla som helt enkelt inte nådde fram till filtret. Det hade jag förstås glömt för i fjol vintras körde jag inte alls med processorn.

Skyddplåten insatt

Helt skyddar plåten inte mot gripen – den kan fortfarande få tag i slangens krök. Jag måste troligen sätta in en breddning av plåten som går ut över slangen. Men först måste jag ha nytt returfilter.

Det är inte så farligt att vänta en vecka för jag behöver vara ute i skogen och fälla för hand. Att sitta hela dagen inne i hytten och köra processorn gör att jag blir så styv att jag knappt kan vrida på huvudet. Det går an så länge man kör in stammar från vänster sida men från höger sida är det besvärligt.

Vridstolen går inte att vrida rakt bakåt utan jag sitter vänd åt höger med ena benet upp under sitsen och andra foten snett bakåt så jag kan trycka på gasen då man kör träden genom processorn. Kvistjärnen slår av kvistarna mycket bättre då man får fart på trädet.

Men att svänga huvudet åt vänster är besvärligt. Egentligen borde jag svänga det rakt bakåt eftersom jag är närsynt och bara ser nånting genom glasögonen. För att kunna svänga stolen helt så borde jag köpa en ny traktor för 100 000 euro – så det är billigare att stiga ur hytten och kvista en stund för hand i stället.

I dag är det +4,5 grader och snöslask så jag sysslar hellre med att lappa ihop maskiner. Jag har också en del datamaskiner som absolut borde uppdateras. Och så skall deklarationen in den här månaden …