24 november, 2017 av Kalle

På framkant

Ingen skall komma och anklaga mig för att vara först med att ta bruk nyheter. Visst – i ungdomstider var man väl lite framåt, bla var jag första i min bank som använde nätbanken, det var 1993 och då gick det andra vägar än via Internet. Med stigande ålder tilltar konservatismen och numera brukar jag hellre ducka för nymodigheter än anamma dom. Ett bra exempel är AdBlue som effektivt håller mig från att ens fundera på att förnya traktorn. Nisses GPS jox intresserar mig dock en del, så kanske något åt det hållet så småningom kommer in i Valtra hytten.

Detta om detta för denna gång.

Nu har jag dock varit lite före min tid en gång för en gångs skull. En fin kväll i somras försvann en fas från gården och det tog lokala elektrikern timtals att hitta felet. Ett kabelbrott mitt på en luftledning som hörde till gården. Mitt i sommaren i vindstilla väder!

Det konstaterades rätt omgående att både ledningarna, bärlinorna och även nån stolpe var dåliga så jag tog ett beslut om renovering och nedläggning av kablarna i marken. Modernt så det förslår. Allt tenderar ju dock att dra ut på tiden så nån grävmaskin sattes inte i backen före för någon vecka sedan.Det var lite problem i och med att kabeln skulle korsa vägen och samtidigt också byns fiberkabel som låg i vägkanten och inte lät sig hittas trots tillkallade proffs med piputrustning.

Hela gårdens elsystem är byggt 1962 och precis så modernt var det också. Faserna var fördelade lite hit och dit och grupperna ännu konstigare så vid tex överbelastning i torken försvann elen i båda bostadshusen, men bara i halva, närmare bestämt vägguttagen i den ena – övre plan i den andra. Den riktigt minnesgode läsaren kan kanske dra sig till minnes en blogg där jag ondgjorde mig över att värmen i mitt lilla varmförråd försvann om man fixade julskinkor och körde tvättmaskin i båda husen på gården samtidigt. Allt detta gjorde att det nu var läge för modernisering.

En dag i början på november anlände elektriker och grävmaskin och jobbet påbörjades. Inte för min del, jag gjorde mest just inget annat är pratade och störde, men dom inhyrda jobbade. Nu skulle rian, torken, farmors stuga och vårt bostadshus äntligen få vettig fasfördelning samt jordkabel hela vägen från Carunas luftledning.

Trots att det handlade om cirka 300 meter kabel var nog största orosmomentet övergången under vägen. Det sköttes dock jättesmidigt av två killar från Wiideroos Infra som dök upp på morgonen andra dan ungefär en timme före tidigt och redan runt 10 snåret var röret och kabeln nerlagda. Det blev inte ens speciellt dyrt.

Själva elarbetet med installation av två nya elskåp och nedläggande av kabel tog tre dar i anspråk så det gick hyfsat smidigt. I tisdags anlände sedan Caruna och gjorde den stora omkopplingen så nu åtnjuter vi markel på hela tomten –  den del där ansvaret för kablarna ligger på mig. Vad Caruna sen vill ha för ledningar i närmiljön intresserar mig icke.

Som jag ser det har nu följande fördelar uppstått:

  • Vettigare fasfördelning mellan förbrukningspunkterna
  • Alla gårdens kablar är opåverkbara av storm, snö och solljus.
  • Ingen risk att nån trädfällning eller sandbil drar ner kablar
  • En stolpe som stört på gräsmattan är borta.
  • Ingen behöver vandra ut på åkern i snöstorm eller -30 för att byta en porslinspropp.
  • Som jag ser det borde åskan också vara ett mindre problem nu

Nån nackdel då? Ja det kostade ju en del och resten av nackdelen får väl gårdshackspetten lida mest av. Favoritstolpen finns inte mera. Svalornas sång i sommarkvällen från trådarna måste väl också regisseras om lite, men å andra sidan har vi inte haft några svalor här på flera år. Varför vet jag inte.

En tydlig baksida med att gräva på denna gudsförgätna backe är stenarna. Det finns stenar precis överallt. Jag låter bilden tala sitt tydliga språk, detta var dom stenar som blev över efter ett uppgrävt kabeldike på cirka 30 meter.

Bilden är tagen med en dålig kamera i skymningen men ger väl en fingervisning om eländet.

Nåja igår blåste en vinterstorm med blötsnö över nejden men åtminstone behövde man inte sitta och titta nervöst på elledningarna som svängde och slets i vinden. Dom hade det bra där dom var.

Det enda harmliga är väl att trots hög kostnad så har vi inte ett dugg bättre ström. Taklampan lyser likadant som förr och tvättmaskinen tar exakt samma tid på sig. Men allt annat blev bättre.

Rekommenderas

 

 

 

 

24 november, 2017 av Christer

Åkerarbetet fortsätter….

….om än i annan form.

Vi har lite kvar att skörda men det vart kallare och kom lite snö så det blev en påtvingad paus i skördearbetet. Idag har det ändå varit lite varmare men så pass regnigt att personalen höll sig inomhus med tvätt och paketering. Själv har jag nog jobbat ute halva dagen.

Om det nu var lite för kallt för skörd så har vädret varit ypperligt för plöjning och andra jordrelaterade arbeten. Jag har nu nästan alla åkrar där jag ämnar odla grönsaker nästa år plöjda och också en del åker för lite spannmål har jag vänt. Är lite fundersam över hur pass mycket spannmål jag sår till nästa år men åtminstone de åkrar som jag sätter grönsaker på följande år (2019) kommer jag att så då jag tycker det fungerar bäst efter spannmålen. Planerar också för ytterligare lite kummin men den åkern hade lite kvickrot så jag tror jag lämnar den oplöjd för att ta hand om kvickroten till våren innan plöjning och en lite senare sådd av kummin framåt midsommar. Det blev för sent tröskat i höst för att göra en kvickrotsbehandling. Har också lite funderingar på att så lite gröngödslingsgrödor på en del areal för att se om det gör gott åt jorden.

Plöjningen har gått bra då vi hade en 5 cm snö och nollgradigt. Marken bar bra trots att den inte var stelfrusen men verkade som om den var lite ”frystorkad” på nåt vis och snön höll bra ordning på stubb och halm. Till och med rågåkern som ställvis hade rikligt med halm gick riktigt bra att plöja. Sen är det så ljust och fint med lite snö i annars så mörka november, däcken hålls rena så det dras inte heller upp jord på allmänna vägar.

21.11.2017 Höstplöjningen inledd i ljusa förhållanden.

Som en ”lonesam cowboy” ( https://www.youtube.com/watch?v=B_EXFt4BSiY ) drar man iväg mot solnedgången 🙂

Kanske en bild man får bifoga till ”groptestsrapporten” ?

När sedan väderrapporten hotade med slaskväder så blev det att avbryta plöjningen för en dag. Jag hade nämligen låtit rensa ett rådike efter tröskningen men det har varit lite blött att köra bort jordvallen som jag ville flytta dit där jag lade igen några diken för ett par år sen. Att flytta 300 meter vall en några hundratal meter tog hela dagen i anspråk men jag hann få det gjort innan regnet blötte upp jorden igen. Det blev i och för sig sena kvällen men även här hjälpte snön till att lysa upp tillvaron.

Fina förhållanden för jordtransport i snöyran……

…..som övergick i regn framåt kvällen.

Torkar det nu upp lite så går det nog att plöja vidare under veckoslutet om det nu inte blir så bra väder att man återupptar grönsaksskörden 🙂

21 november, 2017 av Nisse

Gamla och nya verktyg

Så plockade jag fram den gamla plogen efter många år av tallriksharvande och direktsådd. Gröngödslingsvallen måste nämligen brytas och då jag inte kunde hacka den på grund av att det regnat hela hösten så måste den plöjas. Jag har läst att man kan direktså efter vall om man hackar noggrant men jag tror nog att plöjning är bästa sättet att bryta vall.

Den gamla Överum tegplogen är en fin maskin men den börjar vara litet glapp både här och där. Den har varit med om nyodlingsstubbar och stenar så ristarna är litet vinda men visst går den bra än. Ganska många smörjpunkter har den fastän en plog inte har många rörliga delar. Men den går bra och fastän jag var litet rädd att den ohackade vallen skulle krångla så gick det som smort. Troligen hade den tidigare snön och regnen vräkt omkull vallen så grundligt att då jag plöjde så syntes inget alls av den.

Nu plöjde jag också för första gången med stora Zetorn (ZTS 14245). Det var bra med en fyrhjulsdriven traktor med många hästkrafter den här hösten men visst var det ganska mört och lättplöjt. I jämförelse med gamla Zetorn (8011 -75)  som är bakhjulsdriven så var det i alla fall betydligt svårare att svänga. Den lilla Zetorn snurrade runt på fläcken då man hade plogen upplyft och stod på ena styrbromsen.

Det var ganska mörkt också mitt på dagen och jag så inte alls käppen som jag satt i andra ändan för att få ryggen rätt ställe så den blev inte riktigt rak. Men efter ett par varv gick det att räta upp fårorna. Jag hade egentligen tänkt använda den nya eFarmer appen och köra med GPS men den fungerade inte. Det var i alla fall smidigt att ta direktkontakt till Holland via appen och fråga om min licens (som jag hade betalt). och efter en stund så var mitt konto aktiverat och appen fungerade. Nåja, nästan. Jag har en GPS-dosa som via Blåtand håller kontakt med mobiltelefonen och den låg vid vindrutan. Ibland visade den rätt och ibland vandrade den över åkern litet hipp som happ. Jag skall sätta den i en plastdosa på taket i dag så får vi se om det blir bättre.

Tills GPS börjar fungera ordentligt är det den gamla famnkäppen (utanpå plogen) som gäller. Jag mäter alltså upp mitten på åkern och lägger en rygg där. Sedan plöjer jag runt den tills det är lika mycket kvar på sidorna som i ändarna och kör till sist runt åkern.

Det är inte bara på åkern som moderna verktyg används. Jag tittade på Volvon och konstaterade snabbt att det behövs datamaskin och program för att kunna felsöka då allt mer börjar bli elektroniskt. Detsamma gäller Ducato från 2006. Till all tur hittade jag en firma i Örebro (eller Hong Kong) som säljer program för felsökning och programmering av bilstyrsystem. Trimmarna brukar använda dessa. Nu väntar jag på leverans från Hong Kong och till dess får bilen stå för inte får man nån reda på vad där är fel utan elektronisk felsökare. I alla fall fick jag Volvos verkstadsprogram installerade.

Det var inte lätt för de måste installeras på Windows. Jag har ju bara Linux på alla datorer så jag måste köpa en gammal bärbar med Windows. Folk påstår att Linux är besvärligt men det är rena barnleken mot att slåss med Windows då man använder nånting utöver det allra vanligaste. Linux är ett öppet system och man kan lätt gå in och ändra på det som behövs (med litet hjälp från nätet) men Windows är ett stängt system och det krävs en massa knep för att få igång nånting. Bland annat måste jag byta version på Internet Explorer tillbaka till  8 förrän programmen fungerade.  Och så måste jag stänga av alla uppdateringar för de får programmen att sluta fungera.

Ibland så vill man tilbaka till den tid då allting var enkelt. Det var tungt arbete rent fysiskt men det tog inte på nerverna som de nya krångliga systemen gör. Utveckligen gör det lättare på en front men den är minsann inte utan nackdelar heller. Så det är mest två steg framåt och ett tillbaka och i värsta fall ett steg framåt och två tillbaka utom inom byggbranschen där det har varit ett steg framåt och tio tillbaka med alla mögelhusen.

Farsan var ganska intresserad av nya uppfinningar och åkte ned till smedjan allt emellanåt för att genomföra förbättringar och tillverka nya maskiner. En del hamnade på högen med oanvändbara maskiner (där också nya fabrikstillverkade maskiner fanns). Få nu se hur de nya programmen och elektroniken klarar sej. Det finns en hög för oanvändbara på den sidan också …

/Nisse

14 november, 2017 av Christer

Sakta men säkert…..

…..får man väl räkna med att även denna säsong tar slut. Vädergudarna har ändå varit givmilda här på slutrakan och bjudit på för årstiden milt väder. Färdigt har jag ändå inte även om jag ett tag närde en förhoppning om att ha klart tills farsdag. Knappast fås allt under tak heller ty det återstår en hel del purjo och palsternackor. Palsternackorna kan i och för sig skördas till våren om vintern är någorlunda normal och vi får lite skyddande snö innan vintern och tjälen griper tag om jorden men det är ju bra att ha nåt att sälja under vintermånaderna också så ett eller ett par lass till vore bra att få bort från åkern.

I medlet av förra veckan var det ändå riktigt hyffsade förhållanden då vi hade 7-8 plusgrader och friska vindar hade torkat upp jorden efter snöfallet för två veckor sen. Tyvärr så kom det lite regn igen under veckoslutet och nu har vi lite minusgrader så att marken håller på att ta ihop men en stund på eftermiddagen har det ändå varit möjligt att skörda och så lär det förbli den här veckan ut om  prognoserna håller streck.

Lagren börjar ändå vara fulla och det återstår inte många tomma lagerlådor men i och med att vi packar bort lite de tider då det inte går att skörda så frigörs utrymme. Tyvärr är dagarna korta nu och det känns heller inte så muntert att efter att ha hållit på med skördandet sen midsommar förlänga dagen med att jobba i pannlampans sken. Det bästa krutet har nog bränts vid det här laget och de säsonganställda har också tagit sitt pick och pack. Det lönar sig ändå inte att i det här skedet när man inte vet hur morgondagen ser ut att börja skola upp nytt folk.

Har inte hunnit få ordning på min telefon så det får bli några lånade foton här till sist.

Svenska dagen firades med att tömma morotsåkern på de sista rötterna. (foto Eivor Finne)

8.11.2017. Skörd av palsternackor i för årstiden hyffsade förhållanden. (foto Rosmarie Finne)

Så pass grannlaga arbete är det ändå att skörda så här sent att jag måste köra stående för att ha full koll på maskineriet. (foto Rosmarie Finne)

11.11.2017 Lite purjo finns också kvar. (foto Eivor Finne)

Hitintills har vi enbart handskördat purjo anefter vi har sålt så det är enbart några dagars förbrukning i lager men skall göra ett försök att maskinskörda mot veckoslutet om vädret tillåter.

12 november, 2017 av Nisse

Höstblöta

Det är så varmt att man kunde bygga och göra en hel del utomhus men det är nu så obarmhärtigt blött att man snällt får hållas inomhus. Traktorn vill man inte alls köra ut på åkern fastän det håller upp nån dag för det blir djupa spår i leran. Fast det finns ju en massa jobb inomhus också. Bilar, traktorer och tröska skall gås igenom och repareras. Mera lampor och LED-slingor skall installeras. Och om det kniper så finns det mycket att städa.

Belarusen måste fixas för jag tror vattenpumpen blivit dålig (den är bara 30 år) och så är glödreläet dåligt vilket gör att man inte kan starta den på vintern utan att värma länge. Så jag tog bort den nya lastaren som är ganska stor så ryms traktorn lättare in i verkstaden. Det var första gången jag tog bort lastaren och förstås var det problem. Den måste släppas ned ganska nära marken för att stå stadigt och en kabel hade jag klippt av för kort. Då jag monterade ihop den så stod den inte på marken och jag kom inte att tänka på avställningen. Inget problem annars men det var just kabeln till ena foten och då kontakten kom ur så fungerade inte alls hydrauliken för den foten. Jag behövde nämligen ett extra uttag till processorns svängning och valde då fotens uttag som jag kopplade till en elektrisk omkopplare. Men det blev fel. Hade jag kopplat tvärtom så att svängaren måste ha ström för att fungera så hade allt varit bra. Nu måste foten ha ström för att fungera  och jag var tvungen att börja skarva trådarna. Men det skall ändras innan jag sätter på den på nytt.

De senaste dagarna har jag bråkat med gamla Volvon (855 -96) som har problem att starta. Men mest har jag suttit vid datamaskinen och svurit för numera är verkstadshandböckerna elektroniska. Jag kör Linux som folk tycker är svårt men det är rena barnleken mot Windows som är alldeles hopplöst om nånting börjar krångla. Och handböckerna måste ha Windows. Tanken är god men det är ett rent helvete att få programmen att fungera. Jag fick igång ett program till sist men nu tänker jag ta ut allt på papper för att utifall datamaskinen börjar krångla. Och det gör den lätt då det kommer en massa uppdateringar och nya versioner.

Jag köpte också nya OBD-grunkor som kopplas till bilens felkodssystem. Den första fungerade ibland till hälften så få nu se om de nyare fungerar bättre. Tanken är också god i det fallet – ifall man får eländet att fungera. Jag läste på nätet att OBD2 är standard – jo, men så har varje bilmärke sina egna ”tillägg” till OBD2. Och där sitter man igen med skägget i brevluckan.

Inte lönar det sej att lappa ihop en gammal Volvo 855. Man får en begagnad fungerande och besiktad 850:a för 5500 kronor (under 600 euro) vilket är billigare än att köpa en ny insprutningspump (ifall det nu är den som krånglar). Men vår Volvo är riktigt fin i karossen  och jag tycker inte om att kasta bort nånting om man kan reparera det. Allting går också att reparera med massor av tid, arbete och pengar …

Sedan började jag fundera på hur vi skall hitta en ny bil då den här är slutgiltigt slut (läs: rostig). Man kan ju inte köpa nyare bilar än V70 från 1999 (med samma kaross som 850). Därefter har de en massa äcklig elektronik och blir bara värre och värre (jag är ju elektronikingenjör). För att nu inte tala om de nyaste modellerna som är fula som stryk. Man börjar snart tänka på gamla Lada med en tår i ögonvrån. Visst krånglade den också men den var så enkelt byggd att den alltid gick att reparera – utan datamaskiner.

Nä, jag skall flytta verkstadsprogrammet till Linux och köra det i en virtuell Windowsmaskin där och så köper jag reservdelar i all min tid från skrotfirmorna till Volvon. Och i värsta fall måste jag köpa en ny Volvo från 1999 om 10-20 år.

I går var vi med brorsan till Atomlinjen (högspänningsledning) som går tvärs igenom vår skog. Där hade de kört omkull en massa träd så nu vet vi var vi skall börja med skogsarbetet i vinter. Men först då det är ordentligt tillfruset för det är inte roligt att köra ned i groparna som processorn gjort då den körde på den blöta marken. Det är mest berg men där finns en mängd stora stenar och djupa gropar. Sist och slutligen blev det en massa virke (inklusive stock) från den ”lilla  putsningen” av elgatan. Få nu se när det blir ordentlig vinter. I värsta fall får vi vänta till februari. Så det finns troligen tid att syssla med verkstadsarbete.

8 november, 2017 av Nisse

Tungt vete

Vetet har torkat litet trots det olämpliga vädret. Nu flyttar jag det från lår till lår så att det blandas om och klimparna löses upp. Problemet är att det är förskräckligt tungt så fläktarna orkar inte riktigt tömma lårarna. Jag har alltså hålplåt (ögonlocksplåt) i lårarna så att fläktarna blåser vetet i riktning mot uttaget. Det måste vara högt tryck för att det skall gå och även om det går bra med torrt vete så är det nu för tungt. Jag måste hoppa ned och skyffla vete allt emellanåt. Bra motion förstås.

Man märker att tyngden är onormalt stor. Jag undrar om det bara beror på att vetet ännu innehåller en hel del fukt (18-23 %) eller om det verkligen är extra tungt i år. Det är inte stor idé att mäta hektolitervikten förrän det är torrt. Då vi var i Sverige så berättade grannen som kör all säd till torken i Köping (20 km) att han trodde det var fel på traktorn som inte ville orka uppför backarna med sädlassen. Men då han kippade lasset och såg vikten så insåg han att det inte var fel på traktorn. Han hade ovanligt höga hektolitervikter fastän de haft en riktigt torr sommar. Möjligen har vi också tung säd i år.

Som jag tidigare skrev så har vi lyckats kyla ned vårt vete till ungefär noll grader även om det inte är så torrt. Nu då jag flyttat om lårarna så märker man att vetet inte alls är så kompakt som det var då vi tog in det. Jag mätte fukthalten och i den första låren så meddelade mätaren att den inte klarade temperaturen (som var under noll). Jag tog in mätaren i stallet och efter en stund så visade den på 17,8 % vilket är ganska bra. Jag lämnade mätaren med vete i och följande dag så mätte jag på nytt och då visade den på 20,3 % …

Det är klart att mätaren visar olika vid olika temperaturer men det borde finnas kompensation i mätaren för temperaturen. Frågan är bara om elementet mäter mätarens temperatur eller vetets ? Vetet värms nämligen mycket långsamt upp medan mätarens temperatur stiger relativt snabbt. Då kan det bli ordentlig felvisning. På våren är det värst eftersom man borde ha fukthalten under 14 % då man säljer men om vetet håller kölden ända fram till midsommar så kan det lätt bli en felvisning på över en procent och det är illa. Man borde ha mätaren med vetet i ett dygn inomhus så att temperaturen jämnar ut sej.

Därför brukar jag använda lampmätaren förrän jag säljer. Den torkar nämligen upp vetet och väger det före och efter. Dessutom mal jag det i en gammal kaffekvarn så där blir inga felvisningar. Det tar 20-30 minuter per mätning så det är inte så snabbt. Den snabbmätare som jag använder är en kapacitiv mätare där man häller säden i en kopp och skruvar fast ett lock hårt så säden pressas ihop. Men den blir ju riktigt långsam om man måste vänta ett dygn innan man kan lita på resultatet.

Vetet som flyttats är i alla fall i så bra skick att det nog klarar vintern – speciellt om vi blåser litet då det är minusgrader. Den högsta fukthalt som jag mätt upp är litet under 23 % men också den säden var lös och såg bra ut. Nästa vår blir det intressant att mäta hl-vikten då vetet är nedtorkat under 14 %.