3 oktober, 2017 av Nisse

Bra försök

I en blåsig oktobernatt lyser de kalla LED-lamporna på vetet som vajar i vinden men utanför ljuskäglan är allting becksvart. Det är ändå torrt och tröskan brummar och dunkar. Vetekorn efter vetekorn, lass efter lass körs in i torken. Fukthalten är hög men vetet kommer under tak för att så småningom torkas till mat åt världens folk och fä även om de inte uppskattar det utan bara gnäller över hur onödigt det är att vi tröskar mitt i natten – ja, tröskar över huvud taget.

Hemma ligger plättarna under en handduk tillsammans med varma smörgåsar och kaffet sprider en ljuvlig doft från Moccamastern. Klockan är två på natten och de sista hektarerna skall vara tröskade förrän dagen gryr. Tröskan har gått i ett sedan föregående dags morgon och vi ser fram emot att kunna ropa HASI då allt är klart. Snart skall den här kalla och regniga växtperioden vara slut, vintern komma med snö som täcker åkrar och ängar och köld som spränger den hårda leran och gör den mör för att på våren igen bjuda på nytt hopp och ny förväntan. Det gamla året skall snart vara glömt och kanske det nya året skall bli bättre än de föregående …

DÅ – slutar dunkandet … Föraren som suttit och spänt lyssnat på alla förändringar i brummandet och dunkandet stannar tröskan och hoppar ned från hytten. Tröskans vingar öppnas och avslöjar att skakarbordet  står stilla. På ena sidan ligger en stor remskiva patetiskt på sned och remmen hänger löst vid sidan.

Den avbrutna axeln syns genom remskivan längst uppe.

 

Jaha, sluttröskat för i natt. Axeltappen har brustit vilket alls inte är förvånansvärt då det gäller en Sampo-tröska. Under 27 år har vi svetsat både ett och annat och skakarbordet hör till de värsta. Fram- och återgående rörelse passar inte ihop med dåligt järn – spciellt inte om det är lagrat bara på en sida.

Nu har vi gott om tid att lappa ihop eländet för regnet kommer i dag klockan tolv. Förr skulle man ha kastat sej under tröskan, skruvat isär den och svetsat axeln – och tröskat färdigt före regnet. Men nu gick gubben till sängs. 20 timmars tröskande i ett börjar ta på krafterna. Fast visst hade man orkat än om det hade varit till någon nytta men nu kan de jävlarna importera sin billiga mat bäst de vill.

Livet fortsätter i alla fall. Det hade varit roligt att få in allt före regnet men man känner ju till Sampo så man är inte förvånad. Efter regn kommer uppehåll och om en vecka kanske det går att köra in resten. Kvaliteten blir ju usel efter regnet och om det kommer mycket regn så kan det bli spår efter tröskan. Det är den insådda åkern som vi har kvar (ett par hektar) så spår är inte vad man vill ha. Där finns fin klöverväxt (och en hel del baldersbrå) så man kan hoppas på bra jordförbättringseffekt och gröngödsling ifall klövern övervintrar.  Trots att det stått vatten på ytan vissa ställen har åkrarna ännu varit stadiga och spåren har bara varit ytliga.

Nu skall jag skruva sönder tröskan och lappa ihop den men det blir en vecka med torkskötsel innan vi kommer ut på åkern igen. Från lördagen blir det (kanske) torrare väder.

 

1 oktober, 2017 av Kalle

Turförföljd

Ja, Ni läste rätt, oftast brukar man väl anse sig vara otursförföljd, åtminstone om man skall bedöma det själv, men denna höst kan jag inte med bästa vilja i världen i påstå att turen varit vänd mot mig – tvärtom.

Egentligen började det redan i våras. Mina odlingsplaner var ju dominerade av vårraps, men när våren drog ut på tiden så blev det ett snabbt omfall och hemmanet försågs med grönträda, havre och korn istället. Gärna skulle man ju kväka ut sig att det handlade om skicklighet och erfarenhet, men vädret kan man ju inte påverka med nån kunskap i världen så det är nog bara att bokföra sortvalet på turkontot. Nu har vädret ju nog varit bättre i våra trakter än på många andra håll vad jag förstår, men ändå inget att skryta över. Grödorna har varit sena, men hyfsat jämna i tillväxten och liggsäd har funnits, men inte på mer än kanske 10% av totalarealen per gröda för min egen del.

Tröskningen kom i år igång med precis samma meningslösa panik som vanligt. Fast i år var den inte alldeles meningslös eftersom ju almanackan var ganska långt hunnen. Det brukar vanligtvis ta två dagar att ställa tröskan i ordning, i år lyckades jag göra undan det på fyra timmar exklusive sållmonteringen (som är ett straffarbete på Clas 48). Detta i tron att det skulle börja regna några dagar senare och sedan – som man alltid tror – fortsätta att regna intill tidens ände. Kornet verkade också bra vid okulärbesiktning så jag bestämde mig för att köra bort kornet på den del av hemmanet där bärigheten är sämst, detta utfall att det nu faktiskt var syndafloden som var på ingång.

Nåja, med facit på handen var det kanske inte så illa, men visst kändes det lite halvdant när jag mätte fuktigheten till 31% innan torkningen, men ändå torkade partiet på 10 timmar. Sen blev det paus nästan en hel vecka – det regnade alla dagar men mycket moderat, syndafloden uteblev.

Efter den fuktiga veckan kom tröskningen sen igång ungefär lika segt som när löss simmar uppförsbacke i tjära. Det blev en tork per dag utan att man nu riktigt visste vad man höll på med. Det var någon slags rutintröskande utan styrfart.

Även om tiderna ändrats så är det fortfarande roligt när skördetiden kommer och det livar i vid torkrian.

Sen kom då veckan med vackert väder och helt plötsligt blev livet roligt igen. I början på denna vecka kom tursmäll nummer två. Lien på tröskan gick av och ett tröskhaveri är väl alltid ointressant, men nu förhåller det sig så att jag försöker hålla ett eget reservdelslager så gått det går och i det lagret fanns det en ny lie – orörd av människohand förpackad, som det heter. Depåstopp på 35 minuter och ut på banan igen. Det är åtminstone lite imponerande med en tröska på 26 år.

Tursmäll nummer tre kom några dagar senare, nämligen i fredags. Det började lukta kylarvätska om tröskan och mycket riktigt, en koll på motorn visade att det runnit ganska rejält av den sorten nånstansifrån. Paniken tilltar, är kylaren sönder, är det nån svårbytt slang som kräver orginaldel från Ukraina och apkonster för bytesproceduren. Återigen förbyttes paniken i lättnad när jag kunde notera att det vars en värmeslang till hytten som läckte, och fyra centimeter före läckaget fanns en kran. Reparationsstopp på 1 minut och sen iväg. Så långt egentligen allt gott och väl.

Cirka 90% av nyttogrödorna är i skrivande stund till hus bärgade och det med alldeles hyfsat resultat. Både mängd och kvalitet verkar bli godkänd, kornet väger runt 67 och havren runt 60. Dessutom lyckades inställningarna av tröskan bra i år så det är minimalt med skräp i spannmålen, till skillnad från i fjol.

Guldet blev till sand

Slutspurten verkar dock att bli tristare. Från och med slutet på förra veckan har det kastat lite vattendroppar om dagarna, dimman har varit på gränsen till regn på nätterna, blåsten har blåst bort och solen har lyst med sin frånvaro. Idag var det slut på tålamodet så idag for jag iväg och tröskade fast det egentligen inte gick. Allt annat än roligt var det också, kornet låg platt på marken (man sparar ju det sämsta till sist) och var både fult, mörkt och vått som jag vet inte vad. Startade just upp torken med korndegen i och jag gissar att den nosade på 30% igen. Havren var bättre, men där var halmen så osamarbetsvillig att det för det mesta såg ut såhär

 

Hur som helst, det är så lite kvar nu som är skördat så oavsett hur det går så kan nog sammanfattningen bli att åtminstone för mig blev nog inte 2017 riktigt det katastrofår som man gått och fasat för, men jag har förstått att många av mina kolleger inte är lika lyckligt lottade. Själv skulle jag behöva två skördedagar till nu innan det kan viftas med den svartrutiga flaggan. 1000 liter olja mer än önskat har i alla fall runnit genom torken och det är en ökning med ca 1/5 så det är dåligt.

Något som åtminstone mått bra i år är klövervallen. Jag har försökt odla klövervall en gång förut, för typ 10 år sen och då blev det ungefär samma katastrof som årets OS (eller var det EM eller DM eller VM) för finländska friidrottslandslaget. He vortt itt ti naa.

Vallen är grön och fin trots att vi skriver 1. oktober idag och en närbild visar också att klövern växer och mår bra. Hoppas detta projekt ger tillbaks lika mycket som jag hoppas på, dvs mindre ogräs och mera näring i åkern efter några år.

 

Avslutar med anekdoten om bonden från Yttermarkslätten som fick besök från Storstaden. Besökarna frågade om det faktiskt alltid blåser på slätten. Bonden svarade:

-Nej, det är vindstilla en dag på hösten så vetet kan frysa.

 

 

 

 

30 september, 2017 av Nisse

Det duggar och tröskan är sönder

Hösten verkar vara alldeles normal. Just nu duggar det och tröskan är sönder. Helt normalt.

I går kväll hade jag litet kvar på en åkerbit och körde i mörkret. Men halmen hade blivit för seg och till sist så gav hacken upp och tröskan blev full av halm. Nu fungerade i alla fall halmlarmet så jag stängde av och körde hem. För några år sedan fungerade inte halmlarmet på den gamla tröskan och den blev full av hårt packad halm som det tog många timmar att få bort för halmen var verkligen omöjlig fastän vi hackade med knivar. Fuktig halm hör till det starkaste material man kan tänka sej …

I dag började jag titta på eländet och märkte att en remskiva försvunnit men den hittade jag på åkern litet före det ställe där jag slutade i går. Det var en mellanskiva och två lager hade gått sönder. Det var inget under för hacken hade varit hårt belastad av den fuktiga halmen. Lagren är helt standard och man kan få dem för 4 euro på Biltema (även om kvaliteten kan vara tvivelaktig). Vi förlorade inte heller mycket tid eftersom allt är genomblött av duggregnet. Det enda som harmar är att det blev en liten bit kvar på åkern.

Viktigast är att få tröskan i skick till i morgon då det utlovas litet solsken. På tisdag kommer det 20-30 mm regn och då borde allt vara tröskat. Få nu se hur det går. Det vanligaste är att tröskan är sönder då det är bra väder och då man fått igång den så kommer det regn …

(Nisse)

28 september, 2017 av Nisse

Tröskandet började

Nu har vi börjat tröska (vårvete). Det är inte speciellt tidigt men vi har också tröskat senare under de våta åren på 80-talet. I år ville säden aldrig bli färdig men förra veckans väder hjälpte litet i alla fall. Ser man till mognaden så är det ännu inte någon brådska men prognoserna hotar med regn på tisdag så nu måste vi ut på åkern.

Vi körde för första gången med den nya begagnade Sampo Rosenlew 2055. Två varv kom vi innan huvudremmen från motorn gick sönder med buller och brak. Till all tur hade vi ganska ny rem på den gamla tröskan (MF20 från samma fabrik) så vi bytte rem ganska fort. Två knivar i hacken flög också genom plåten och det blev mera att skruva loss från MF20 som nu är reservdelströska. Före det hade jag hittat en reglermotor till cylindern som var så fastrostad att jag aldrig sett på maken. Där passade också en motor från gamla MF20. Dessutom hade jag flyttat axlyftarna från den gamla tröskan till den nyare. Det var inte alls så dumt att köpa en tröska från samma fabrik …

Tills vidare har vi inte behövt ångra köpet. Med undantag för det elektriska verkar 2055:an vara i ganska bra skick. Men jag kan förstå att den förre ägaren sålde bort den för en hel del funktioner är elektriska och just ingenting fungerade. Det tog mej två veckor att gå igenom elektriska systemet och byta åtskilliga tiotals kontakter. Sampo Rosenlew lär förnya det elektriska systemet och det är bra men inte var det just annat fel på 2055:an än kontakterna. Det kostar inte just nånting att förnya dem själv men tid tar det minsann så om man skall ha en verkstad att göra det så blir det dyrt. Varför förstöra en dyr tröska med att spara nån ynka euro på urusla kontakter ?

2055 är bara tio år yngre än vår gamla MF20 (som motsvarar Sampo 680) men den är helt annorlunda konstruerad. Delarna är i alla fall till stor del desamma så vi har nytta av reservdelströskan. Ifråga om utrustning är den inte mycket bättre för vi har haft hydraulisk drift och kylmaskin på den gamla också (visserligen heimlaga men annars bra). Man kommer i alla fall bätre åt allting på den nya tröskan eftersom den inte har så många lager utanpå varandra. Ett problem är i alla fall att den är betydligt högre och man borde ha en stege med sej för att komma åt allting.

Motorn är betydligt starkare eftersom det är en 6-cylindrig Sisu (Valtra) 620DSL. Det märks tydligt då man tröskar för varvtalet sjunker inte som på den gamla med 4-cylindrig Perkins (med turbo). En fördel är också att den kan stängas av snabbare eftersom den inte har turbo. Det behövdes idag då huvudremmen från motorn gick sönder. Däremot kräver den en grymt stor 140Ah ackumulator. Jag testade i alla fall en mindre 100Ah acku och den startade nog med den också. Jag vill inte ha en mammutacku som enbart kan användas i tröskan. Heller köper jag två mindre som också går att använda i de andra maskinerna och kopplar dem parallellt.

Egentligen sökte vi efter en 2045 men då den här 2055:an var lika billig eller billigare så tog vi den. Den har ett bredare tröskverk och sväljer lättare stora mängder halm vilket är viktigt eftersom vi kör med direktsådd och tar kort stubb vid tröskandet. Halmen hackades ganska kort och spreds jämnt och bra. Få se nästa vår om det blir lättare att så.

Så märkte vi också att kylmaskinen fungerade vilket är förvånansvärt. Vi har kyl också på den gamla MF20 men den måste fyllas på varje år eftersom den läcker nånstans och det blir aldrig av med påfyllning. Fast kanske den här också läcker – vi får se nästa höst. Hytten är i alla fall tätare och dammfri efter det vi bytte hyttfiltret som hade stora hål. En liten sak är sits för ”hjälpkarl” och det blir bra för barnbarnen då de vill åka med.

Spaken för driften är i alla fall sämre för den är kopplad till ventilen med vajer som ger litet glapp. På den gamla tröskan var spaken direkt fäst vid ventilen så den hade mycket exakta lägen. En besvärlig sak är att knapparna för att sänka och höja bord och haspel är ”fel” – alltså tvärtemot den gamla. Jag tänker byta kablarna så det fungerar lika som på den gamla. Det går så länge man kör lugnt och utan problem men då det trasslar till sej på bordet så trycker man förstås på fel knapp och sänker bordet i stället för att höja det. Också när man blir trött så blir allt fel för de gamla knapparna sitter redan i ryggmärgen.

Vi har i år ovanligt mycket liggsäd. Vanligen har vi inga problem eftersom vi göder ganska försiktigt men nu stjälpte regnet vetet på många håll. Till all tur blir vete inte lika manglat som korn brukar bli. Med axlyftare får man bort nästan allting i alla fall. Litet har det vete som ligger ruttnat i axen och det finns också gröna kärnor men i det stora hela ser det hyfsat ut. Det första vi tröskade hade 26,7 % och det gick ned till 25,5 % på eftermiddagen så torrt är det inte. Det gick att tröska sent på kvällen och kanske hela natten eftersom det är nästan lika varm på natten som på dagen och alltså blir det ingen dagg. I mörkret var det bra att ha de nya LED-strålkastarna som ger mycket ljus med litet ström.

Efter en dags tröskande är vi ännu nöjda Nu gäller det att köra så mycket vi orkar och hoppas att tröskan och vädret håller. Vi borde hinna få allt tröskat före tisdag då det skall komma regn. Våra två kallufttorkar sväljer lätt allt vi hinner tröska.

Till sist ett par intressanta bilder:

Helt ärgade hushållskontakter (i en tröska !!??)

Genomrostad reglermotor (den fungerade då jag filat bort rosten …)

Huvudremmen (borde vara en enda rem) som höll två varv.

Nu gäller det at tröska utan att det blir djupa spår för nästa vår skall vi så direkt i stubben utan bearbetning. Men den kan hända att jag måste harva de värsta spåren. Tills vidare har det inte blivit djupa spår men vi har en del besvärliga svackor kvar. Halmen vill vi också ha finhackad och jämnt utspridd. Efter tröskandet hoppas vi på varmt väder ett par veckor så vi kan spruta glyfosat men vi får se hur det går …

(Nisse)

27 september, 2017 av Christer

Sen sådd.

Här på FinneFarm är det mesta okonventionellt så jag tror ingen höjde på ögonbrynen när jag körde förbi med såmaskin idag. Jag hade ju plöjt och harvat för rågsådd för snart 3 veckor sen men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det har varit för vått för sådd ända tills de senaste dagarna. Rågtröskningen och lossandet av löken hade ändå förtur så först idag hann jag så. Så här sent har jag inte sått tidigare och det är väl lite av ett lotteri om det överhuvudtaget blir till något, vi får se.

När jag som hastigast bläddrar igenom kommentarer i olika bondegrupper på sociala media ser jag att många gläds över att skördandet börjar vara över och säsongen närmar sig slutet. Själv tycker jag att det känns lite vemodigt, kanske är jag så mycket odlare att jag önskar att odlingssäsongen skulle vara för evigt. Eller är det bara att arbetsdagarna nu så här efter höstdagjämningen känns för korta när man har varit van att vara igång 15-16 timmar så gott som varje dag. Jag vet inte men lite vemodigt känns det. Nåå, efter att åkrarna plöjts så är det ändå inte lång tid innan man ser fram emot nästa säsong som förutses bli bättre än årets 🙂

27.9.2017 Sen sådd av hybridråg.

Förövrigt så får jag vara glad att rågen skördades i förrgår då det var hyffsat väder, igår och speciellt idag så har det varit så dimmigt och fuktigt att det inte är många tröskor som rört sig i byn. Igår kväll när jag lossade sista löken tänkte jag att det är ju tur att man är radodlare så att man hittar bort från åkern. Hade man varit mitt ute på en stor stubbåker hade det nog krävts kompass för att hitta bort, eller GPS. Kanske det är därför som navigeringsutrustningen är så populär bland storbönderna? 🙂

Om nu sådden är sen så är det nog ett och annat fält som kommer att skördas sent här i grannskapet om de nu överhuvudtaget hinner mogna för skörd. Ett vetefält här granngårds är fortfarande väldigt grönt, hur länge ska det nu ta innan det är moget? Finns också ett och annat vårrapsfält som är sena.

Vetet granngårds är fortfarande grönt trots att vi har slutet av september.

 

26 september, 2017 av Christer

Rågen tröskad.

Fick rågen tröskad idag i fina förhållanden. I motsatts till vad statistikförarna påstår så blev det ingen rekordskörd men ändå betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig i våras. Den såg inget vidare ut då efter att istäcket släppte och jag hade nog plöjt upp de sämre partierna i våras om alternativen skulle ha varit lönsammare. Men nu är jag glad att jag gav den en chans, råg är nog en märklig växt att kunna komma igen trots dåliga utsikter.

Så pass illa såg det ut då i våras att jag inte brydde mig om att tilläggsgödsla efter snösmältningen, ogräsen tog jag dock hand om -man vill ju inte uppföröka ogräsbanken. Senare när jag såg att det trots allt fanns potential till någon form av skörd så lät jag tilläggsgödsla enligt växtläget med hjälp av N-sensorteknik.

Och den sena tilläggsgödslingen hjälpte säkert till att höja skörden, som sagt ingen rekordskörd och inte mycket att yvas över men så här hastigt prövat så kom det ca 5m³ per tröskad nettohektar. Fukthalten under 20% vilket är bra för råg men så var den väl mogen också, det är ju ändå 380 dagar sen den såddes. Halmen var så torr och skör att den till en början ställde till besvär då den smulades sönder till modd och belastade sållen hårt. Efter att ha sänkt varvtalet på slagorna och justerat luften så blev det bättre.

25.9.2017 Rågen tröskas i för årstiden riktigt fina förhållanden, det ändå som saknades var lite vind så att dagg och rimfrost hade torkat lite tidigare på dagen. Nu fick vi vänta till middagstid innan tröskningen kunde inledas för dagen.

Kvällsdimman och -fukten kom tidigt i det lugna vädret men vi fick all råg tröskad innan dess. Blir nog en kall natt trots att det var närapå 20 grader varmt på eftermiddagen.